...jaha joho...

Näe... Vet fan inte vad jag ska blogga om... Står liksom still fast jag har såååå mycket i skallen som skulle vilja komma ut... Men jag tror jag håller det för mig själv eller med mina närmsta, de som står mig så nära så jag inte ens behöver prata för de läser mina tankar...

Fick sån jäkla dålig start på den här annars helt skapliga dagen...

Tappa lusten till precis allt, inte ens att pysa ut me jämna mellanrum för att se om några kaninungar har fötts har känts viktigt... Vore det inte för hundarna så hade man lagt sig under täcket hela dagen och bara varit...

Nej, jag är inte deppig eller så. Bara så jäkla besviken...

Strax hoppas jag att den här skitdagen ändras till ett bättre slut ialla fall, åka till skogs med min själsfrände och mina juveler skulle sitta som mjölken i kaffet.

Men allra först ska jag ut till mina andra juveler: kaninerna. De undrade varför jag var så sur och tvär nyss när jag var ut...

Jag är sååååå less på folk som har stöddig attityd, så jävla less. Å känner jag vissa rätt så kommer fel personer ta åt sig nu...

Varför bloggar/facebookar man egentligen? Man får ialla fall aldrig säga/tänka/tycka/känna som man själv vill utan att få en massa skit från de det inte passar...

Ibland är det snuskig tur att jag har min Gizela alltså, hon är som en sluten dagbok med tungt hänglås eller hur man ska förklara det. Till henne har jag berättat mina allra mörkaste hemligheter, till henne kan man lätta på hjärtat utan att få sig en skopa skäll, till henne kan man berätta den mest dummaste grejen utan att bli hånad, till henne kan jag berätta saker och få stöd fast jag kanske egentligen borde ha stryk, hon får mig att skratta VARJE dag flera gånger om dagen, behöver jag hjälp så FINNS hon där vad det än gäller. Kan aldrig tacka denna fina människa nog för att hon kom in i mitt liv och förändrade mig till att bli en starkare människa. Utan henne hade jag varit den där fega skiten som bara tog skit, som trycktes ner utan att slå tebax. Men jag har fått lära mig, SAKTA men säkert att stå upp och kämpa. Jag har fått lite skinn på näsan, trots att det är låååång väg kvar.

Ja, det var väl några få tankar jag hade idag, resten håller jag för mig själv...

Ha en fin dag alla kommenterare, rester skiiiiter jag i!

Kramar// SuZZie

Min trogne vän Gizela ville att jag skulle blogga så hon hade nåt att läsa sen. Men lusten har liksom sugits ur mig, för en stund sen, har ingen lust att blogga längre... Kanske skriver mer senare idag, eller imorrn eller nån annan dag. FÖÖÖÖÖÖRLÅT Gizela!

Ja nä, det var allt för mig...

//Suzzie