Idag är det ångestdagen... En sån där dag man kunde ge fan i att kliva ur sängen... Men man klev ur för hundarnas skull...   

"Deppigt" inlägg idag men det är bara för att jag inte känner mig helt på topp just nu...  

Igår kväll ringde en från jobbet, ville att vi skulle komma hem och titta på hans djur. Handlar det om djur så är då jag på direkt så vi for dit.   

Blir nog att en av hans nymfparakiter flyttar hem till oss om nån månad, så Lazze-Maia får sig en riktig partner och slipper bli påsatt av undulaten Zlatan.   

Typ innan vi ska åka därifrån så frågar han om jag skulle me på hockeyn idag...! Förklarade hur läget såg ut, att jag inte fick följa med, och han tyckte det va fult gjort och sa nåt som jag bara kan hålla med om rätt upp och ner: "Du jobbar ju där Du också som oss alla andra,det är ingen skillnad!"  

Men det är ju så, är man "bara" lokalvårdare så är man inte värd ett skit trots att man bokstavligt talat plockar upp folks piss OCH skit...!

Var nån som inte skulle me så en biljett fanns över så han ville att jag skulle ta den men vafan, hundarna då...? Har man djur lär man planera lite innan man gör nåt...

Per drog innan kl.13 idag och kommer inte hem förrän sent ikväll... Å lämna hundarna till vem som helst gör jag bara inte. Så jag fick vackert stanna hemma och ruttna i ensamheten...   

Nej, jag KAN inte sitta och njuta av att få vara själv. Jag menar, jag får vara ensam 9 av 10 gånger så en sån här dag får jag ångest av. Speciellt med tanke på att jag offrade Panteras första utställning för det hette att VI(!) skulle gå på hockeyn. Men när anmälningstiden gick ut så var det inte "vi" längre...!  Så offra nån mer utställning kommer jag aldrig göra!!!   

Finns en sak jag skulle vilja ändra på på mig själv, eller ja flera saker men speciellt en grej...!

JAG får skiiiiitdåligt samvete över att lämna Per ensam hemma medans jag själv gör nå skoj, eller bara ut och gå med en kompis...! Jag kan inte äta ute när jag vet att han måste äta det som finns i kylen. Å hade JAG varit i HANS kläder så hade jag INTE följt me på hockeyn om inte han fick följa me. Vet inte varför JAG bryr mig så mycket, till vilken nytta liksom?! Det är ju aldrig nån som tänker på mig när han ska ut och roa sig medans en annan får sitta hemma som vanligt... Aldrig nånsin!! Så varför kan inte jag också bli "känslokall"?!     

(Nu menar jag inte att jag inte tycker om att Per umgås med sina kompisar, det är inte det det handlar om fast det kanske verkar så!!)

Jag ska fan jobba på saken!!   

Från och med nu ska jag inte ha dåligt samvete när jag gör nåt, punkt slut!! Om jag så drar iväg på en kryssning själv (inte själv som i SJÄLV utan me nån/några kompisar), en kryssning är nämligen en stor dröm. Skitlänge sen man var på en sån, om man ens kan kalla det kryssning!?

En annan sak... Varför piffa upp sig...? Det har jag tappat suget för på slutet... Att KÄNNA sig fin, det enda man nämligen får höra då är: "vart ska Du?"   

Det är liksom inte det jag vill höra när jag KÄNNER mig någorlunda fin...! Istället för "vart ska Du?" så hade typ "va fin Du är idag" känts bättre när man har ansträngt sig...   Jag är faktiskt jävligt less på att gå runt å se ut som ett jävla miffo men varför fixa till sig när man inte får nån uppskattning från den man älskar över allt annat...!?

Men man får väl vara glad att man får höra "jag älskar Dig" sjuttielva gånger per dag ialla fall, annars hade man nog blivit knäckt för länge sen...

Sådär, nu har jag slagit ihjäl 3 jävulska timmar, det tar sig...!   "Bara" 4-5 jävulska timmar kvar nu...   

Funderar på om jag ska ta hundarna och gå och slava lite...? Slipper man vara där så länge imorrn... Har ialla fall inge annat att göra, sitter ju bara här för mig själv ändå... Äh, får se hur jag gör. Ska fråga hundarna, de kanske inte har  nån lust att jobba idag ens...

Kramar// Bittermandeln SuZZie