Per & Oskar for just iväg för att skjuta in lite bössor så jag passar på att blogga lite. Vissa undrar om man gått upp i rök   

När Per är hemma blir det knappt att man ens slår på datorn, det är förklaringen till det "mystiska försvinnandet".

Vad har hänt här då? Inte mycket direkt. I fredags var vi till Falun för att hämta svärmor som hamnade på lasarettet. När hon var upplockad åkte vi till en jaktbutik där i Falun. Å efter det till Djurmagazinet i Falun. Å när vi var klara där åkte vi vidare till Borlänge och apoteket.

När vi kom hem från Falun blev det middag typ. Å efter det åkte vi till Mockfjärd för att hälsa på hos Sofia & Roger eftersom jag ska vara kaninvakt från å med ikväll till fredag kväll. Pantera fick även busa med deras jack russell Rocky, först gick det bra men sen fick hon pisk... "Fel" ett: Rocky låter när han leker, lekmorrar liksom. Det är inte Pantera van vid, så redan där blev hon osäker såg man. Men det funkade bra ändå, först. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, Rocky blev lack ialla fall å Pantera tog det säkra före det osäkra å gav tebax å ett slagsmål var ett faktum. Men det var inget allvarligt så, mest hugg i vädret. Men vi särade på de ialla fall! Sen var det färdiglekt för den gången.

När vi kom hem från Mockfjärd var Pantera konstig... Svansen hängde rakt ner, min första tanke var svansförlamning (också kallat vattensvans).

Lördagen bestod av att första jobba. Å va hände sen då...? Tänker! Inte så mycket tror jag. Våran prinsessa Pantera fyllde ju 1 år i lördags!!   Blev till att göra en tårta, en megastor jäkel pga att de inte hade nån tårtbotten på affärn så jag gjorde egna. Tårtan äter vi på än idag...!

Lilla sessan var 13 veckor när hon kom till oss   

Å nu är våran sessa redan 1 år, tiden går såååå fort! Våran älskade lilla GLADA skitunge   

Panteras svans hängde fortfarande i lördags...! Jag slog på datorn å började googla runt, allt stämde in på vattensvans så det blev värme och vila för hennes del. Har aldrig någonsin haft en hund med denna åkomma förut så detta var nytt.

Söndag. Panteras svans hängde fortfarande, men tendens till att vilja börja bära den igen. Men hon orkade inte riktigt hela vägen.

På kvällen for vi till skogs för att kolla efter djur. Åkte hemifrån vid 20-tiden å kom hem vid 23-tiden. Vad såg vi...? 2 älgar å 2 ankor, jippi...

Idag hänger Rosa Panterns svans än men det är helt klart bättre mot igår, hon har den högt buren mer å mer. Ska ringa å boka tid för hennes 1 års vaccinering imorrn å då tänkte jag att de ska få kolla hennes svans också, för säkerhets skull.

Ja, det var väl lite av det som hänt här.

Om nåt tag ska vi till Lindesberg, vi å Oskar som det ser ut nu. En resa till Norrland skulle sitta fint också. Å så skulle vi ha varit till Rimbo. Får se om vi hinner me allt dessa 3 veckor...?   

Gizela å Thomas måste vi träffa snart också, alldeles för länge sen sist. Å ny familjemedlem har de fått igen också som man bara måste få se, en liten nakenfishund, såååå SÖT. Undrar hur Lyqz skulle reagera på en sån rackare...?! "Ååååå vilken stoooor kaninunge, den bara måste jag slicka i röva"   

Nä, ut till kaninerna kanske. Får se när pojkarna kommer hem.

Ha en fortsatt bra dag kära kommenterare!

Kramar// SuZZie

Tänkte jag skulle försöka blogga lite när Per ändå drog iväg precis för att JOBBA på sin SEMESTER, som vanligt...   

Jahaaaaa... Vad har hänt här sista tiden då...? Dagarna far ju bara iväg å sen kommer nya dagar, av nån anledning.

Förra fredan bestod av att fixa å dona hemma eftersom det skulle bli Kofestmarknad ute på våran väg hela lördan.

Jag, Anna-Stina & Ulrika skulle visa/sälja kaniner.

Marknadsdagen blev lyckad, fint väder & mycket folk och överraskningar. Trodde inte mina ögon när jag vänder på huvet och ser en av Pers bästa kusiner stå på våran gård...! ANKI   

Jovisst, Anki med barn hade dykt upp från Värmland, såååå KUL!

Barn ja, Olivia & Leo är två väluppfostrade ungar, måste jag säga. Å lilla Olivia, sååååå söt. Hon är lugn (här ialla fall), hon lyssnar, hon älskar djur. Kan det bli bättre?

Sprang runt en annan "okänd" unge här hos oss i lördags...! En unge som trodde hon bodde här, som trodde hon ägde våra djur. Hon skrek och hon gjorde allt som man inte ska göra, totalt ouppfostrad!!

Både jag & Anki fick säga åt henne att tagga ner och ge fan i att springa runt på våran gård och ta upp kaninungar m.m Lyssna hon? Knappt...

Såna ungar spyr jag på, ouppfostrade å som tror de äger marken de går på. USCH!!

Men annars var dagen lyckad!   

Vid 13-tiden smet jag iväg från kanineriet för att kolla på agilityuppvisningen som vanligt. På tillbakavägen såg jag nåt som jag missade på ditvägen...! Ett stånd med HUNDGREJER!! ÄNTLIGEN!!! De som hade hand om det fick allt höra hur glad jag var att de kommit dit, det där har jag väntat på i alla år!! Å de skulle komma tillbaka, men me mer grejer   

När marknaden var över hade jag lycktas få 3 kaninungar tingade. Så jag är nöjd!

När allt var undanplockat å alla kaniner var där de skulle så var det dax att sätta sig ner å andas.

När man andats klart skulle maten göras iordning för vi skulle få finbesök på kvällen.

Till slut kom herr Drougge å maten blev till slut klar. Potatisgratäng, älgfilé, sallad, vitlökssmör. Fick det bli.

Å dricka på det: Norrlands Guld m.m... Vissa andra drack Jäger...

Efter ett par timmar dök Hanna (en kusin till Per) upp också, trevligt trevligt.

Å jag vet inte hur det gick sen, han jag bor me försvann mer å mer...! Ögonen var blanka, gången var inte alltför rak...! Han hamna på muggen efter en stund... Jojo! Kvar där ute satt jag, Oskar å Hanna. Det vart kallt, vi gick in. Per syntes inte till. Hanna bestämde sig sen för att pysa vidare.

Så då var det bara jag & Oskar kvar till slut. Jaha, vad skulle vi göra då?! Skulle vi på Parken själva? Verkade så. Per låg däckad på muggen uppe... Gång på gång smög vi upp å kollade en extra gång om Per skulle me, men nääää.

Till slut får jag en bunt pengar av honom, jag fatta nada. "Här har ni" sa han. Jahaja, fatta fortfarande inget.

Jag & Oskar gick ner igen. "Vi ger honom en stund till, han kanske ändrar sig". Vi gick upp igen för hundraelfte gången men näääää! Per typ böna å bad att vi skulle gå till Parken själva. Men vi ville inte gå själva så vi gick ner igen å vänta en stund till. Klockan tickade. Den blev 00:00...

Vi gick upp igen efter en stund, eller ja, jag gick upp. Oskar fastna ute på gården me sin mobil.

Per böna å bad igen att vi skulle gå själva...

Så jag gick ut. Men Oskar satt i telefon me sin tjej. Så jag satt å rulla tummarna ett tag. Å ett tag till. Slutade med att jag fick prata me Oskars tjej, prata "vett" med henne. Allt sluta me frid och fröjd å jag & Oskar kunde återgå till övertalningen.

Men näääää! Det var verkligen kört för spyende Per. Så Oskar lovade att vara min livvakt på Parken, inte lämna mig för en sekund.

Men vi tänkte att vi ger Per EN chans till så vi gick ut å satte oss och prata en stund, jag & Oskar.

Klockan drog iväg. Den var nu typ 02:10. Parken stängde kl.02:00

Inge Parken i år heller alltså...

Jag gick upp, lyckades få Per i sängen. Sen var det dax att natta Oskar, som blev kvar här. Han fick ta skinnsoffan nere, men han skulle prompt ligga på själva soffan å inte bäddsoffan. Så han fick väl det då.

Så det var den lördagen det. Vaknade på söndag morgon, me världens ångest. Mådde inte helt hundra å visste att jag skulle jobba... Men den som mådde sämst var nog ändå Per, hihi.

Efter 12 nån gång körde vi hem Oskar. Per var tvungen att stanna efter väg för att spy, men han spydde aldrig. Däremot spydde han tydligen när vi kom hem från Mockfjärd...! Klenis! Haha!

Seg var man den söndan, usch! Men det var nog bara för att man visste vad som väntade... JOBBA! Fy fan i helvete vad det tog emot!!

Det tog emot så in i helvete att vi la oss en stund å sov. En stund blev några timmar...

Vid 16:40 började jag jobba, ååååååå va tungt!   

När man jobbat klart var man huxflux väldigt pigg igen!?   

Sen hade vi måndagen. Tror vi tog det rätt lugnt den dagen, fixade lite hemma tror jag? Vid 16-tiden kom Oskar hit på en fika efter att han jobbat. Några timmar senare åkte han. Vi åkte till skogs för att fixa me en viltåker.

Sen kom tisdagen. Den var skittråkig. En sån där rulla-tummarna-dag! Klent väder å bara jävligt tråkigt!

Å så kom gårdagen dårå. Den tillbringade vi i Borlänge. Men på förmiddan fick jag ett sms som gjorde hela dagen...! "Måste bara säga att du och Per är fan några av de snällaste & trevligaste personer jag träffat :) " Fick det av våran "adoptivson" Oskar   När vi kom hem från Borlänge satt... OSKAR å väntade på oss här hemma.   

Oskar i bilen å Per brevid, Piff & Puff.

Oskar ja... Jäkla gullunge! Man kan inte göra annat än tycka om honom! Alltid glad & sprallig! När han började jobba på vårat jobb i höstas igen blev Per superglad, å jag förstår honom. Jag är glad att Per har hittat en sån som Oskar!! Han må bara vara (snart) 21 år, men han är mogen för sin ålder, han är SNÄLL å han är VETTIG. Han är helt enkelt en jäkla bra kille!! Å så fick jag det där sms:et igår å det bara värmde, åååååå    Så vi har pratat om att adoptera honom, hihi.

Å nu sitter jag här, dagen efter gårdagen dårå. Per är å jobbar alltså... Skulle väl komma hem till kl.22-23 nån gång... Tror jag ska fixa något "tillfälligt fel" på en viss Aino när han kommer hem...

Å nu har jag bloggat å jag vet inte om jag har så mycket mer att skriva om? Ska väl ut och kolla så alla rexungarna är kvar där de ska vara. Tror jag ska äta nåt också. Å sen vette fan vad jag ska göra...

Man kanske lika gärna skulle gå å lägga sig för dagen. Fast 16:30 kanske är lite väl tidigt... Äh, får väl se vad man hittar på.

Ha en fortsatt bra dag kära kommenterare!

Kramar// SuZZie

Tjabba tjena!

Tror jag stryper en viss vit zebrafink snart, hon börjar bli liiiite tjatig med sin enformiga melodi. Tur för henne att hon är så söt   

Jaja, annars då? Trött hela tiden och ingen ork till nånting, men annars är det okej.

I fredags kväll innan jag lånade ut kameran (första å sista gången, det var som Ingrid sa när jag träffade henne utanför ICA "att låna ut kameran för Dig är som att hugga av Dig ena benet" å det stämmer verkligen! Så det gör jag inte om, stämningen blev inge vidare här hemma när jag gick å längtade efter min kamera. Man inser inte vad man har förrän man förlorar det!) så var vi iväg och skulle simträna Pantera

Gick väl sådär... Kommer hon nån gång lära sig att simma riktigt...?   

Per hade hand om kameran:

Hemma innan vi åkte.

MEN stundvis KAN hon faktiskt simma riktigt...! Men hon verkar föredra plaskvarianten...

(Den bjussar jag på...!) Pantera är på väg ut för "forsen", därav minen.

Sen var det dax för älskade pansargrisen att simma lite.

Sen var det dax att bege sig hemåt, DYNGSUR å jävlig.

Sen har det väl inte hänt så mycket mer tror jag.

Vi har fiskat. Varit till skogs. Jobbat. Varit till Borlänge igen.

Snart borde man ta tag i huset också, rajraj väntas till helgen. Markand på våran väg på lördagen å till kvällen blir det grillning här hos oss för att sen bege oss till Parken. Är det tänkt.

Vart inge Parken förra året... Pga Ares & Lyqz...

Igår kväll fick jag en sån där "Ares-Panikångest-Attack" när vi åkte till stället där Aset tuggade sönder honom... Allt spelades upp i mitt huve igen, jag kände ångesten, ilskan, rädslan, hatet, sorgen. Ja precis allt kom tebax igen... Till å me stunden då vi var till veterinären med honom allra sista gången spelades upp i mitt huve...

Tänker, pratar eller skriver jag om honom så får jag kämpa bort tårarna som bara vill sprängas fram än idag, det gör så jävla fruktansvärt ont att han inte finns mer, att allt blev som det blev. Jag saknar honom så hjärtat sprängs snart.   

Det känns inte lättare trots att det precis idag är 8 månader sen han lämnade oss.   

Än idag kan jag gå å lukta på hans halsband för att känna hans lukt...

Jag saknar min hund så jävla mycket så det går inte ens att beskriva med ord så varför ens försöka?

Kommer aldrig glömma dagen då mamma fixade så han kom hem till oss, det var som en saga, så overkligt!

Han var sötast av de alla, såååå fin, våran prins   

Hans ögon var de snällaste man kunde hitta   

Sen kom tiden som skulle förändra våra liv för alltid...

Tack å lov rörde Lyqz aldrig den stocken...!

Det som hänt Ares har satt sig djupt inom mig. Jag överbeskyddar numera våra hundar mot andra hundar.

Känner jag att jag inte kan lita på en okänd hund till 210% så får våra hundar inte träffa den hunden.

Å jag vet att min osäkerhet förs över på hundarna, men jag kan inte rå för att jag känner som jag gör. Jag vill helt enkelt aldrig mer se nån av våra hundar bli söndertuggad.

Nu tar jag hellre det säkra före det osäkra, för våra hundars skull!

Kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lät den dogo canariotiken komma in i vårat hem, aldrig någonsin! Hatar mig själv för att jag tog hem henne!

Jag har lärt mig några läxor genom att ha haft Ares i mitt liv.

Den tunga vägen...

Men han fick mig även att älska rasen, å jag skulle faktiskt vilja ha en DC igen. Eller vill jag verkligen det? Jag vill ju bara ha MIN ARES tillbaka...!

Däremot vill jag ha en stor hund igen, det vill jag. Jag saknar det stora liksom. Men det blir inte idag, Det blir inte imorrn. Det blir inte nästa vecka. Det blir när jag är redo. Å blir jag nånsin redo? Jag vet inte.

Jag vet bara att det här gör så sjukt ONT än. Så fruktansvärt jävla ONT.

Ares, jag kommer alltid att älska & sakna Dig. Ingen kommer någonsin kunna ta Din plats från mitt hjärta. Önskar så att jag fick krama om Dig hårt en sista gång, bara en sista gång...         

Näe... Ta tag i huset var det... Orka...

Ha en fortsatt bra dag kära kommenterare!

Kramar// SuZZie