...jaha joho...

Näe... Vet fan inte vad jag ska blogga om... Står liksom still fast jag har såååå mycket i skallen som skulle vilja komma ut... Men jag tror jag håller det för mig själv eller med mina närmsta, de som står mig så nära så jag inte ens behöver prata för de läser mina tankar...

Fick sån jäkla dålig start på den här annars helt skapliga dagen...

Tappa lusten till precis allt, inte ens att pysa ut me jämna mellanrum för att se om några kaninungar har fötts har känts viktigt... Vore det inte för hundarna så hade man lagt sig under täcket hela dagen och bara varit...

Nej, jag är inte deppig eller så. Bara så jäkla besviken...

Strax hoppas jag att den här skitdagen ändras till ett bättre slut ialla fall, åka till skogs med min själsfrände och mina juveler skulle sitta som mjölken i kaffet.

Men allra först ska jag ut till mina andra juveler: kaninerna. De undrade varför jag var så sur och tvär nyss när jag var ut...

Jag är sååååå less på folk som har stöddig attityd, så jävla less. Å känner jag vissa rätt så kommer fel personer ta åt sig nu...

Varför bloggar/facebookar man egentligen? Man får ialla fall aldrig säga/tänka/tycka/känna som man själv vill utan att få en massa skit från de det inte passar...

Ibland är det snuskig tur att jag har min Gizela alltså, hon är som en sluten dagbok med tungt hänglås eller hur man ska förklara det. Till henne har jag berättat mina allra mörkaste hemligheter, till henne kan man lätta på hjärtat utan att få sig en skopa skäll, till henne kan man berätta den mest dummaste grejen utan att bli hånad, till henne kan jag berätta saker och få stöd fast jag kanske egentligen borde ha stryk, hon får mig att skratta VARJE dag flera gånger om dagen, behöver jag hjälp så FINNS hon där vad det än gäller. Kan aldrig tacka denna fina människa nog för att hon kom in i mitt liv och förändrade mig till att bli en starkare människa. Utan henne hade jag varit den där fega skiten som bara tog skit, som trycktes ner utan att slå tebax. Men jag har fått lära mig, SAKTA men säkert att stå upp och kämpa. Jag har fått lite skinn på näsan, trots att det är låååång väg kvar.

Ja, det var väl några få tankar jag hade idag, resten håller jag för mig själv...

Ha en fin dag alla kommenterare, rester skiiiiter jag i!

Kramar// SuZZie

 

Paula

21 februari 2011 16:06

Gizela verkar verkligen vara en vän på miljonen! Håll hårt i henne, dom växer inte på träd!

http://www.paulasblogg.wordpress.com

 

gizela Heqathes

21 februari 2011 16:11

jaha sentimental blev jag nu,SNÖRVEL!!!Rörd jag blir.Tunghäfta oxå nu...
Du vet vad vi känner för dig så e det bara.Du o Per har en speciell plats,ni tillhör vår familj o familjen håller ihop.
Kom o tänka på en brud som brorsan hade,hon passade absolut INTE in i familjen o det fick hon ju veta(av mig såklart)hennes sista ord till brorsan innan hon åkte ut var:Finns ingen som duger o passar in i er jävla maffia familj...
Näe vår La Familia håller på de gamla sederna ang familjen.
Välkommen Suzzie.

http://www.heqathes.se

 

Nataly & Herrman

21 februari 2011 16:35

Har du ändrat IGEN nu haha :D
Beslutsångest? ;)

jag bloggar mest för min egen skull, så kan jag gå tillbaka om 1 år och läsa om alla tokigheter jag gjort :)

http://baibee.blogg.se

SuZZie

22 februari 2011 06:53

Näe, men vill kanske ha lite variation...! ;o)

Ja men det är ju så jag också känner, att jag vill göra det för min skull och sen gå tebax och se vad man tänkte och tyckte då. Men men...

 

Madde

21 februari 2011 17:39

Gizela verkar helt underbar.. <3 Hoppas jag får träffa henne nån gång.. Och bra att du börjar få lite skinn på näsan, låt ingen trampa på dig.. Du är guld värd vännen.. Kramis

http://johlinz.blogg.se

 

Kusin jessica

24 februari 2011 06:20

Jag vill OCKSÅ ha en Gizela!
kram

SuZZie

24 februari 2011 06:54

Det finns nog en Gizela till Dig också där ute nånstans!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggtorka Deluxe. Eller har jag det? Facebook har fått agera blogg sista månaderna. Har fått mer respons där än vad jag någonsin fått här så därför har det väl blitt som det blitt. Får se om jag lägger ner bloggen, eller hur jag gör. ...

Mitt liv... Det suger just nu... Rätt hårt... Man kanske kan säga att jag är nere i en rätt djup svacka nu... Vet varken ut eller in... Vill inte prata om det... Vill prata om det... Men kan inte... Vet inte vad jag vill... Vet inte vad jag kän...