Gomorron Gomorron!   

Sov klent inatt, varför vet jag inte... Vet att jag grubblade en massa när alla andra somnade... På allt och inget typ.

Igår läste jag ikapp Tessans (Lyqz uppfödare för den som nu missat det) blogg lite och kom till en sjukt tråkig del...! En del som gjorde att andningen slutade att funka för ett tag & tårarna kom...! Den vidriga sjukdomen ataxi har tagit Lyqzens söta bror Lilleman   

Verkligheten tog plötsligt tag i mig med ett stengrepp. Ångesten kom som ett plötsligt spöregn. Sorgen i kroppen börjar puttra, veta att det nu sitter en som känner saknad efter sin älskade hund. Lyqz bror! En del av Lyqz!! Känns så overkligt, för det är väl ingen av LYQZENS syskon som bara kan dö!? Men det kan de uppenbarligen visst det och det gör så ont!!

Jag börjar toktveka inför Lyqzens ataxitest, VILL jag verkligen veta?! Tänk OM han är affected, vad fan gör jag då!? Jag skulle inte kunna få ett normalt liv efter ett sånt resultat. Men samtidigt, är han bara carrier så hade jag kunnat slappna av i framtiden. Men det är ju alldeles för stor risk att han KAN vara sjuk, 50/50 liksom.

Jag kommer aldrig mer få uppleva en lika snäll, en lika snygg och en lika speciell hund i mitt liv mer!!

Jag har aldrig haft nåt direkt problem med våran Lyqz, jag har alltid kunnat lita på honom. Han har ALDRIG velat någon något illa, inte ens om man heter Izon och är världens drygaste terrorist. Han bara älskar allt och alla!

Jag skulle gå genom eld och krossat glas för den här hunden, skulle offra mitt eget liv för honom om det skulle behövas.

Lyqz skulle aldrig någonsin skada en annan människa, inte ens om denna var dum mot honom. Snällare hund får man leta efter!! Han älskar alla med två ben!

Det jag känner för den här hunden går inte att beskriva med bara ord!

Näe, bättre hund finns inte!! Jag hoppas att jag får ha honom i mitt liv i MINST 10 år till!!!   

Igår kväll åkte vi till skogs me hundarna som vanligt. Izon fick gå kopplad hela tiden för hans humör var inte det bästa då, han var bara ute efter bråk. Men han led inte så värst, han hade sele på sig och fick mer eller mindre dra mig uppför mördarbacken me löst snö. Vart en bra bit vi gick, men det syntes inte på svarta galningen...! Men den värsta energin försvann ialla fall.

Izon försökte även ta livet av sig igår...! Lyqzen kom för att kolla läget varpå Izon tänkte flyga på honom, jävla tok. Så jag sa det att jag har räddat honom tillräckligt me gånger nu så en gång till och han fick skylla sig själv, och för en gångs skull lyssnade snorungen. Kors i taket!

Nu låter det som att Lyqzen är värsta mördarhunden men så är det då INTE. Grejen är att han, precis som oss alla andra, inte tar HUR mycket skit som helst. Och Izon har ALLTID varit en ungjävel som bara är ute efter bråk. Lyqzen däremot gör allt för att SLIPPA bråk! Izon har aldrig fått lära sig vett och etikett...! Den hunden har alltid fått göra som han velat, inga regler där inte. Å som mina hundar, det skulle ALDRIG falla de in att morra åt handen som föder de, aldrig någonsin. Men Izon... Ja den hunden är en sort för sig. Ögonkontakt, va fan är det!? Nej, den hunden lever bara för sig själv, ingen annan. Vore han en människa så skulle han leva för sig själv i skogen, skulle inte ha några vänner, bara sig själv. En riktig enstöring är vad han är. Och skulle han ha flyttat till Sollentuna så hade han flyttat till Malmvägen och då hade vi fått se honom på Efterlyst...!

Ja nä, den hunden är verkligen inte klok. Tur han är söt och snäll när han sover ialla fall. Inte för intet som han fått smeknamnet Lill-Hitler...!

Å så har vi Pantera... Prinsessan på rosa molnen. Jävla gullunge är vad hon är. Jag var tvungen att fråga Per igår om han kan tänka sig HENNE i ett lerigt GRYT sen. Efter att ha tänkt en stund så kom han fram till: näe, det kan jag inte, Du då?

Efter att ha tänkt en stund: näe...! Lilla prinsessan kan väl inte krypa ner i ett läskigt gryt heller?!

Hon är för söt! För snäll! För liten, kan ju gå sönder, hihi.

Nej men allvarligt talat, NU har jag svårt att tänka mig HENNE som en tuff jaktmaskin som ska skrämma ut stora stygga rävar...!

Men vi får väl se vad det blir av henne, vad hon kommer vilja göra. Går ju inte att tvinga en hund att göra nåt den inte vill. Men jaga, det KOMMER hon göra. Den saken är klar!

Men just nu... Våran lilla sockersöta prinsessa ju...!   

Hon har varit en sju jäkla lätt terrier, precis som Lyqz. De är lika snälla, lika snygga, älskar allt och alla, skulle aldrig göra nån illa utan vidare. Det är MIN kung och MIN prinsessa det!!   

Och så har vi MIN prins...! Ares!!! Han kommer alltid vara min prins, å nu kommer tårarna igen. Jag saknar honom så hjärtat spricker snart, älskade älskade Aaaaaaaaaaaaaaaaaaares!!!!!   

~ 5 november 2010 - tyngsta dagen i mitt liv   ~

Saknaden efter min hund är blytung   

Nej, om man skulle sätta igång att göra lite nytta tro. KANSKE att det flyttar hem en belgisk jätte ikväll...! Saknar rasen nåt fruktansvärt!!

Ha en fortsatt trevlig dag kära kommenterare!   

Kramar// SuZZie