Asså shiiiiiit!    Igår höll jag på att dö alltså...!

Igår kväll åkte vi till skogs med Lyqz & Pantera. Eftersom det var rena vårdagen igår så har snön blivit mjukare än mjukast. Skoterspåren har förvandlats till "sjunkminor", rätt som det var så hade man snö upp till knäna om man hade otur.

Jag fick för mig att köra lite uppletande med hundarna eftersom vi skulle gå upp för Gnusen= rena mördarbackarna + dundermjuka skoterspår= skitbra träning.

Per fick bli första offret att "springa" och gömma sig...!

Sagt och gjort! Han gömde sig rätt bra faktiskt! Hundarna fick tänka så det stod härliga till!

Min lilla apa gömde sig uppe i en gran nämligen...! 1-0 till Per!

Sen var det min tur att "springa" och gömma mig, Per höll i dogsen!

Och jag "sprang" för glatta livet och hörde hur hundarna vrålade bakom min rygg, ivriga att få komma iväg.

När de sen släpptes körde de lite "wolfpack" kändes det som. Pantera sprang förbi min "avstickare" medans Lyqz stanna precis innan min "avstickare" och spanade rätt åt mitt håll. Jag satt så stilla som jag bara kunde eftersom Lyqz använder sina ögon mest, sen kommer öronen och i sällsynta fall nosen.

Pantera kommer bakom min rygg till slut och DÅ hajjar Lyqz till och lyckas se mig där bland granarna och sen vart man överfallen av en superglad parson och en superglad amstaff. Härligt!

När vi gömt oss färdigt och vände tebax mot bilen så fick jag vara med om en nära-döden-upplevelse nummer ett...!

Min tur att gömma mig en sista gång tänkte jag, springer ner för backen som en vessla (läs snigel) och hittar sen världens bästa gömställe, enligt mig själv precis innan jag hoppar ner dårå.

Visste att det skulle vara MYCKET snö men vafan, vad gör man inte för sina juveler liksom!?

Hoppar ner i världens snöhål, fick snö upp till magen. Men tänkte att det här blir skitbra. Hör hundarna närma sig, Pantera springer förbi först. För att sen vända tebax och ta mitt spår. Hon hoppar ner till mig och får en massa beröm.

Sen kommer pansargrisen och tar sats och hoppar ner i mitt knä, känner hur jag sjunker lite till...!   

Sen ska jag försöka ta mig upp, lättare sagt än gjort. Lyqz har nu hittat en liten jävla pinne som stack upp och skulle börja köra dragkamp med lillasyster och tar stöd mot mig varpå jag sjunker ännu mer och börjar känna hur nåt ruskigt äckligt kallt börjar kila in i ena skon...!   

Inser ganska snart att jag sitter i ett jävla blöthål med snö upp till magen fan, PAAAANIK!   

Ber min kära sambo om hjälp att få upp mig som börjar trampa upp en jävlaväg!!! VAFAN, HJÄLP MIG, NUUUUUUU!!!!   

Efter mycket om och men börjar han äntligen att dra upp mig. Kändes som hundra år innan jag var uppe, i ena skon hade jag världens sjö med IIIIIISKALLT vatten. Kände hur foten började domna bort mer och mer.

Får för mig att jag ska ta av mig skon och springa utan sko men fick order av Per att inte göra det. Jag lyssnade! Men vafan, min fossing började ju dö...! Så till slut tar jag av mig skon, men behåller den dyngsura strumpan på och springer som ett skållat troll, men fryser ÄNNU mer om foten nu.

Jag mitt spån tar då av mig strumpan och springer barfota. Gick typ ett steg sen var fotens ALL känsel helt borta...! 

Jag tar då av mig strumpan och sätter sen på mig skon, kallt så in i helvete men bättre än att springa på bara snön.

Börjar på att springa, får upp en bra fart. Och sen kommer nära-döden-upplevelsen nummer två...! Jag snubblar...

Jag får mig en flygtur som heter duga. Jag hinner tänka "vad Du än gör, rädda kameran!!!" och medans jag flyger där så håller jag kameran i luften och landar typ på ryggen. Känner då att min fot riktigt skriker "vafan, res på Dig och börja springa, jag fryser ihjäl vilken sekund som helst" så jag reser mig och börjar på att springa igen. Fy faaaan va långt det var till bilen, från det att jag kände vattnet fara in i skon. Jävlar i min lilla låda så långt det var till bilen.

Per, sa nånstans där på vägen att han skulle hämta bilen och jag vet att jag tänkte hur faaaan skulle det gå till, gick ju inte att komma upp med någon bil där!?!? Så jag hade bara bara val: springa eller få en plågsam död. Valde det första dårå.

Till slut kommer jag ikapp han som skulle hämta bilen, springer sen om honom...! Det var den räddarn det!

När jag kommer fram till bilen så är den låst...!

Ber han som skulle hämta bilen att lägga på en högre växeln men han riktigt KRÖP fram till biljäveln, fan en 90 år gammal gubbe me käpp går ju fan fortare än vad han gjorde. Vad gör han sen?

Jo han öppnar SKUFFEN!!! Och vad tänker han göra sen? Jo, ta in hundarna!!!!! HAAAAAALLÅÅÅÅÅÅÅ! JAG DÅ?????????

Så jag börjar bli liiiiite irriterad och ber honom skita i mina hundar två sekunder och låsa upp bilskrället så jag kunde få sätta mig och ta av den blöta kalla skojäveln.

"Schupp schupp schupp schupp" hörde man i bilen, nu var bilen upplåst! TACK så mycket!!   

Hoppar in, tar av mig skon. Per startar flintabilen. Av nån anledning så sätter han på golvfläkten på högsta, men...Till vilken nytta liksom, den funkar ju liksom inte...! Hahaha! Värmen, kylan, fläkten är stendöd sen ett tag tebax ju!! Jaja, det var ialla fall bättre än att ha foten i snön så jag fick nöja mig.

Sen var det full spätta hem för att byta "skor", fick bli ett par torra sockor och foppatofflor, bättre än blöta kängor ialla fall.

Sen full spätta till ICA innan de skulle stänga.

Vad lärde vi oss den här gången då? Att man INTE ska gömma sig i djupa snöhål. Så här i efterhand så hade man ju nästan kunnat räkna ut hur det skulle gå me en temperatur på typ 10 plusgrader hela dagen= snön smälter som smör i solen. Och sen ett hål på det, klart som fan att vattnet samlas där under. Asså shiiiiit, hur DUM får man vara!?

Jaja, så kan det gå! Vad gör man inte för sina hundar, hihi.

Så... Nu får snön GÄRNA försvinna för min del, jag är såååå less!!! 

Å så får mina skor GÄRNA torka, vill ut och gå ju!

Ja nä, det var väl dagens bloggeri det. Ha en fortsatt bra dag kära kommenterare!

Kramar// SuZZie