Gomorron Gomorron!   

Sov klent inatt, varför vet jag inte... Vet att jag grubblade en massa när alla andra somnade... På allt och inget typ.

Igår läste jag ikapp Tessans (Lyqz uppfödare för den som nu missat det) blogg lite och kom till en sjukt tråkig del...! En del som gjorde att andningen slutade att funka för ett tag & tårarna kom...! Den vidriga sjukdomen ataxi har tagit Lyqzens söta bror Lilleman   

Verkligheten tog plötsligt tag i mig med ett stengrepp. Ångesten kom som ett plötsligt spöregn. Sorgen i kroppen börjar puttra, veta att det nu sitter en som känner saknad efter sin älskade hund. Lyqz bror! En del av Lyqz!! Känns så overkligt, för det är väl ingen av LYQZENS syskon som bara kan dö!? Men det kan de uppenbarligen visst det och det gör så ont!!

Jag börjar toktveka inför Lyqzens ataxitest, VILL jag verkligen veta?! Tänk OM han är affected, vad fan gör jag då!? Jag skulle inte kunna få ett normalt liv efter ett sånt resultat. Men samtidigt, är han bara carrier så hade jag kunnat slappna av i framtiden. Men det är ju alldeles för stor risk att han KAN vara sjuk, 50/50 liksom.

Jag kommer aldrig mer få uppleva en lika snäll, en lika snygg och en lika speciell hund i mitt liv mer!!

Jag har aldrig haft nåt direkt problem med våran Lyqz, jag har alltid kunnat lita på honom. Han har ALDRIG velat någon något illa, inte ens om man heter Izon och är världens drygaste terrorist. Han bara älskar allt och alla!

Jag skulle gå genom eld och krossat glas för den här hunden, skulle offra mitt eget liv för honom om det skulle behövas.

Lyqz skulle aldrig någonsin skada en annan människa, inte ens om denna var dum mot honom. Snällare hund får man leta efter!! Han älskar alla med två ben!

Det jag känner för den här hunden går inte att beskriva med bara ord!

Näe, bättre hund finns inte!! Jag hoppas att jag får ha honom i mitt liv i MINST 10 år till!!!   

Igår kväll åkte vi till skogs me hundarna som vanligt. Izon fick gå kopplad hela tiden för hans humör var inte det bästa då, han var bara ute efter bråk. Men han led inte så värst, han hade sele på sig och fick mer eller mindre dra mig uppför mördarbacken me löst snö. Vart en bra bit vi gick, men det syntes inte på svarta galningen...! Men den värsta energin försvann ialla fall.

Izon försökte även ta livet av sig igår...! Lyqzen kom för att kolla läget varpå Izon tänkte flyga på honom, jävla tok. Så jag sa det att jag har räddat honom tillräckligt me gånger nu så en gång till och han fick skylla sig själv, och för en gångs skull lyssnade snorungen. Kors i taket!

Nu låter det som att Lyqzen är värsta mördarhunden men så är det då INTE. Grejen är att han, precis som oss alla andra, inte tar HUR mycket skit som helst. Och Izon har ALLTID varit en ungjävel som bara är ute efter bråk. Lyqzen däremot gör allt för att SLIPPA bråk! Izon har aldrig fått lära sig vett och etikett...! Den hunden har alltid fått göra som han velat, inga regler där inte. Å som mina hundar, det skulle ALDRIG falla de in att morra åt handen som föder de, aldrig någonsin. Men Izon... Ja den hunden är en sort för sig. Ögonkontakt, va fan är det!? Nej, den hunden lever bara för sig själv, ingen annan. Vore han en människa så skulle han leva för sig själv i skogen, skulle inte ha några vänner, bara sig själv. En riktig enstöring är vad han är. Och skulle han ha flyttat till Sollentuna så hade han flyttat till Malmvägen och då hade vi fått se honom på Efterlyst...!

Ja nä, den hunden är verkligen inte klok. Tur han är söt och snäll när han sover ialla fall. Inte för intet som han fått smeknamnet Lill-Hitler...!

Å så har vi Pantera... Prinsessan på rosa molnen. Jävla gullunge är vad hon är. Jag var tvungen att fråga Per igår om han kan tänka sig HENNE i ett lerigt GRYT sen. Efter att ha tänkt en stund så kom han fram till: näe, det kan jag inte, Du då?

Efter att ha tänkt en stund: näe...! Lilla prinsessan kan väl inte krypa ner i ett läskigt gryt heller?!

Hon är för söt! För snäll! För liten, kan ju gå sönder, hihi.

Nej men allvarligt talat, NU har jag svårt att tänka mig HENNE som en tuff jaktmaskin som ska skrämma ut stora stygga rävar...!

Men vi får väl se vad det blir av henne, vad hon kommer vilja göra. Går ju inte att tvinga en hund att göra nåt den inte vill. Men jaga, det KOMMER hon göra. Den saken är klar!

Men just nu... Våran lilla sockersöta prinsessa ju...!   

Hon har varit en sju jäkla lätt terrier, precis som Lyqz. De är lika snälla, lika snygga, älskar allt och alla, skulle aldrig göra nån illa utan vidare. Det är MIN kung och MIN prinsessa det!!   

Och så har vi MIN prins...! Ares!!! Han kommer alltid vara min prins, å nu kommer tårarna igen. Jag saknar honom så hjärtat spricker snart, älskade älskade Aaaaaaaaaaaaaaaaaaares!!!!!   

~ 5 november 2010 - tyngsta dagen i mitt liv   ~

Saknaden efter min hund är blytung   

Nej, om man skulle sätta igång att göra lite nytta tro. KANSKE att det flyttar hem en belgisk jätte ikväll...! Saknar rasen nåt fruktansvärt!!

Ha en fortsatt trevlig dag kära kommenterare!   

Kramar// SuZZie                                            
                  

 

gizela Heqathes

9 mars 2011 10:13

tror lilla pantern blir en bra jaktis...ja ingen kan ju tro det om henne m detdära oskyldiga gulliga ofarliga utseendet....Därför blir det kanonbra,hon lurar alla hehehe värsta terminatorn....
Ja du det e en jävla sjukdom detdär,men det kan vara bättre att veta hur läget e,fast vill man det? Fyfan usch.Kommer snart o pussar på honom lilla grisen Lyqz...kanske Pantera får en puss oxå,OM bajsdoften e borta..hahahahahahahahahaha.
kram

http://www.heqathes.se

SuZZie

9 mars 2011 10:17

Ja men jag tror faktiskt det jag också, bara hon blir mogen för det. Jag menar, hon är inte övertuff, och det är till hennes fördel. Blir nog skitbra!

Nog kan Du pussa henne allt, hon ÅT ju "bara" skiten, tack och lov rullade hon sig aldrig i den!! Pustar ut! Men igår pissade Lyqzen henne på skallen, så jävla typiskt!
LÄNGTAR tills ni kommer!! KRAMAR

 

♥ Sara

9 mars 2011 10:32

Du har superfina hundar, Lyqzen är en underbar hund. Ares var superduperfin (var ju bara en liten ski när ja träffa honom) nu vill jag bara träffa de två andra små hulliganerna :)

http://lunaqueen.blogg.se

 

Lotta

9 mars 2011 11:52

Förstår hur du tänker ang Ataxi'n. Men jag hade ändå velat veta, även om kanske resultatet skulle slita mitt hjärta itu. Som du säger, är det bra så är det ju, och då slipper man ju oroa sig sen! Man ska tänka positivt, även om det är svårt alla ggr :/

Fina bilder du lagt upp också. Du har så vackra hundar <3 Och Ares, finaste bjässen <3

Kramar vännen

http://lotta1990.blogg.se

 

Tessan

9 mars 2011 14:20

Ja fy ångesten att invänta resultatet av ataxin är hemsk, men tror det är hemskare att inte veta.. Jag vill veta, med tanke på att jag gått igenom det med Dessy så kan jag säga klart och tydligt att jag vill veta om hunden kommer att bli sjuk eller ej..
Men alla är olika, detta är ett val du o per måste göra själva ingen annan..
Ja det är tungt att leva med en ataxisjuk hund men det är tyngre att leva med en otestad och leta efter symtomen eller tro att det är symtomen man ser tycker jag :(
Bamsekram pss Förstår saknaden efter Ares, vet hur det känns, tårarna rinner o rinner när man tänker på sina hjärtan som inte finns med oss längre <3

 

Ingrid

10 mars 2011 10:10

det blir tungt att andas när jag ser bilderna på dig & Ares... Kramar om!

http://iddeh.bloggplatsen.se

 

Anna

11 mars 2011 11:34

blir alldeles rörd när jag läser vad du skrivit<3 håller tummarna för att han inte har den där hemska sjukdomen :( <3 kram på er

http://balthasargizmo.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggtorka Deluxe. Eller har jag det? Facebook har fått agera blogg sista månaderna. Har fått mer respons där än vad jag någonsin fått här så därför har det väl blitt som det blitt. Får se om jag lägger ner bloggen, eller hur jag gör. ...

Mitt liv... Det suger just nu... Rätt hårt... Man kanske kan säga att jag är nere i en rätt djup svacka nu... Vet varken ut eller in... Vill inte prata om det... Vill prata om det... Men kan inte... Vet inte vad jag vill... Vet inte vad jag kän...