Var ett tag sen man blogga. Det har bara inte blivit av, trots att det har funnits saker att skriva om. Men men, ibland klarar man sig med bara Facebook   

Kan börja med det tråkiga innan vi gör över till allt det roliga...

I lördags, 5 november, var det 1 år sen min grymt älskade Ares fick somna in...

Går inte en enda dag utan att jag tänker på honom. Saknar honom så det finns inte! Hjärtat blöder å ibland tar ångesten över. Men det enda jag kan trösta mig med, är att han slipper ha ont mer. Det är huvudsaken! Men jag önskar att jag hade fått mer tid med honom, hans liv hade ju bara börjat...   

Från 5 november 2010 timmarna innan vi for till Falun...

Jag hoppas han visste hur fruktansvärt MYCKET jag ÄLSKADE honom!!!   

Å nu över till något roligare!

Pantera... Vilken hund!!!    Är det verkligen VÅRAN hund!? Är hon verkligen verklig!? Hon är alltså ingen dröm?!

Sen dag ett har jag känt att hon var värd varenda krona, varenda mil, allt! Från dag ett har jag känt att det här ÄR en SPECIELL hund utöver det vanliga!

För varje dag gör Pantera allt för att impa på mig, göra mig stolt, göra mig glad!! Pantera å jag har nåt speciellt ihop, nåt sånt här har jag inte ens känt med Lyqz...! Pantera å jag är ett team!

Jag känner att jag litar på Pantera i ALLA lägen, å hon på mig!

Drar hon iväg på nåt trevligt spår en mörk kväll så känner både jag OCH Per oss lugna, för vi VET att hon kommer tillbaka fortare än kvickt, vi VET att hon kommer direkt om jag inte tycker att hon ska efter just det spåret.

Hon är så jäkla grym så det finns inte!!!

Ärligt talat, med handen på hjärtat, så trodde jag inte att en terrier (terrierterrier) kunde vara så in i norden härlig, snäll, mysig, speciell å så lätt att ha å göra med. Å i ärlighetens namn så är Pantera den smartaste av våra tre hundar, det är hon som är hjärnan i vår flock.

Men kan Pantera bli arg...? Svar: JA!!! När och om det behövs! Men hon har aldrig någonsin visat något mot en människa, å känner jag henne rätt så kommer hon aldrig göra det i framtiden heller. Hon är inte bytesmedveten, om det är en människa som kommer för nära, Du får gärna ta vad som helst ifrån henne. Men gud nåde den hund som kommer för nära, om det så är hennes favvobror Lyqz!

Igår på sista kvällspromenaden sa Per något som tål att tänkas på. Han tror att Pantera har mer rovdjursskärpa än vad Izon har...! Först bah nääääää, men ju mer jag tänker på det så har han fan rätt...!

På tal om sista kvällspromenaden. Det är ju ingen hemlighet att jag har Pantera lös en hel del. Men igår ville jag testa gränserna lite mer än vanligt...! Istället för att koppla henne där jag brukar i vanliga fall, så lät jag henne vara lös.

Vi kommer in i bebyggelse, å jag känner mig fortfarande lugn, hon gjorde ju precis som jag sa!

Men efter ett tag kände jag att jag ville ha FULL kontroll så jag bad henne gå fot. Varpå hon svänger in på SIN plats mellan Lyqz & mig. (Hon kan inte gå på utsidan, har hon fått för sig)

Där gick hon hela vägen hem, mellan Lyqz & mig!! Ökade hon farten lite för mycket så behövde jag bara säga hennes namn försiktigt eller knäppa me fingret så hajjade hon till å gick tebax till sin plats!

När vi kom hem var jag överlycklig å vi var överens om att Pantera är en grym liten rackare!! Jag menar: hon är en fullt fungerande jakthund (som skulle kunna sticka iväg vart som helst när som helst), har inte gått nå kurser, ingenting. Men ialla fall gör hon så gott som allt jag ber henne om!!   

Idag på dan fick jag sällskap av Åsa, foxterriern Inka å en löpande Ronja. Så jag tänkte att jag måste testa henne på dan också, med mer liv å rörelse å störningar...!

Jag knäpper lös kopplet, hon far runt med Ronja som också var lös.

Sen känner jag att nu vill jag henne nära å hon gjorde sitt bästa för att göra mig nöjd. När vi kommer upp för kullen ser vi en cyklist, skiiitbra tänkte jag! Pantera vart uppmärksam, vart nån centimeter högre MEN hon vek INTE av från sin plats! Nej, hon skötte sig grymt BRA måste jag säga!! Jag är så stolt över henne så det finns inte!!

Jag hoppas att vi får MINST 15 år till med henne. Hände det henne nåt, då skulle jag nog aldrig kunna ta mig upp igen, då skulle mitt liv krascha. Vad min prinsessa betyder för mig, går inte att beskriva med bara ord! Men hon vet så väl att jag dyrkar marken hon går på, hon är inte dum den lilla tösabiten   

Förresten, det är inte bara jag som är stolt över denna guldklimp, även hennes uppfödare Marie:

http://varggulds.blogspot.com/2011/11/pantera.html

Nej, nu ska jag kolla så att guldklimpen torkat för snart ska vi gå å möta upp Per   

Ha en fortsatt trevlig dag kära kommenterare!

Kramar// Lycklig SuZZie

 

Jill,Trixie och Turbo

7 november 2011 15:08

Underbar läsning som vanligt. Hur har du gjort för att få henne så lydig. Försöker med min halvterrier men det vill sig inte väl. Han har för mycket motor och för mycket jakt. Turbo skickar en nospuss till Pantera och tycker att hon är en underbart snygg tjej. Kram på er alla

http://www.123minsida.se/blandrasligan

SuZZie

8 november 2011 06:48

Tack snälla

 

Sara

7 november 2011 18:56

Du gjorde allt du kunde för honom så du ska ej känna ngt sådant. Han kom till de bästa som tog hand om honom <3

Guldklimpen Panthera :)

http://lunaqueen.blogg.se

 

Marie

7 november 2011 19:13

Keep up the good work ! Ni är så duktiga :)

 

Sussi

7 november 2011 19:57

Duktiga Prinsessa :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggtorka Deluxe. Eller har jag det? Facebook har fått agera blogg sista månaderna. Har fått mer respons där än vad jag någonsin fått här så därför har det väl blitt som det blitt. Får se om jag lägger ner bloggen, eller hur jag gör. ...

Mitt liv... Det suger just nu... Rätt hårt... Man kanske kan säga att jag är nere i en rätt djup svacka nu... Vet varken ut eller in... Vill inte prata om det... Vill prata om det... Men kan inte... Vet inte vad jag vill... Vet inte vad jag kän...