Tjolahopp!

I fredags fick jag å juvelerna sällskap av Åsa å lite dogs (Gramse, Ejja & Inka).  

Jag tog me kameran men fick inte till nå bilder som är värt att hurra för...

Och i lördags efter att jag jobbat så blev det till att åka till Mockfjärd (ÄNTLIGEN!!) å jaga med älskade Pantera!! Jag kände mig riktigt positiv innan vi åkte, trodde verkligen på Mockfjärd, kände på mig att det skulle hända grejer!   

Kvällen innan fyllde jag Pantera med lite extra vatten (som vanligt innan jakt) å på morgonen samma visa. När vi kom hem från jobbet 2 dl vatten igen, så varenda cell skulle få sig påfyllning för att orka göra ett så bra jobb som möjligt om det skulle behövas. Jag tog även med en flaska me vätska (vatten + en klick färskfoder).

När vi är klara så beger vi oss till Mockfjärd för att möta upp Oskar.

Jag öppnar skuffen, sätter på Pantera hennes grytpejl, hon står sen otåligt å väntar på ett "varsego" å när hon får det så flyger hon ut ur bilen.

Vi går iväg för att leta upp första grytet, men nä, tomt!

Nästa gryt, nä, tomt!

Å nästnästa, nä, tomt!

Å så höll det på i ca 20-30 gryt... Å mina ben börjar bli som gelé efter att ha flängt runt i älvslänten, fy satan vilka branta släntar det är där borta!

När vi är på väg att ge upp så försvinner Pantera nerför den snuskigt BRANTA älvslänten.

Vi börjar fundera på vars hon tog vägen så Oskar tar sig ner å hittar ett grythål å där inne skäller Pantera för fullt!!!   

"Hämta bössorna, Suzzie!" ropar Oskar!

Jag pinar iväg med mina gelében, plockar upp bössorna å ger de till Per.

Grabbarna ställer upp sig, gör sig redo. Å väntar å väntar.

Jag drar iväg ett SMS till Panteras uppfödare, men får ingen leveransrapport...

Vi ska till att testa pejlen, både Oskar å Per försöker men nä, den är helt död!!

Till slut får jag order att ropa ut Pantera. Jag tar mig ner till grytet, lägger mig mot hålet å ropar. Men det var som att försöka prata med en döv, Pantera hörde mig inte. Jag tog fram visselpipan å vissla som aldrig förr, då höll jag på att bli döv istället!

Jag ropar igen, hårdare å högre, ett par gånger. Sen reser jag mig å säger att det går inte, hon hör mig inte.

Då hör jag något närma sig å ut kommer en Pantera som såg ut att ha sett ett spöke, hon var även biten på nosryggen, men inge farligt alls.

Jag kopplar henne, å får hjälp av Oskar att ta oss upp. Å så säger han "nu tar Du Pantera å går upp samtidigt som Du pratar för att sen bli tyst", men inte fan kan jag prata sådär på beställning, haha. När jag å Oskar byter plats så att säga så hinner han bara vända sig om å ut kommer räven flygandes i 180 blås.

Oskar ger på räven två snabba smällar, ca en halvmeter från Pantera å mig å jag tror jag tänkte nåt i stil med att blir inte Pantera skotträdd nu, då blir hon det aldrig.

Hann knappt tänka klart förrän både en (svärande) Oskar å Per var borta, jävlar i min lilla låda va snabba de blev huxflux. Kvar stod jag å Pantera, paffa över vad som just hände.   

Pantera reagerade knappt när det smällde, hon var helt fokuserad på räven.

Oskars svordomar å bitterhet byttes snart ut i ett glädjetjut när Per ropar "jag hitta blod här"!

Vi började spåra. Men blodet blev bara mindre å mindre. Vi spårade i ca 300-400 meter tills det tog stopp. NU först får jag en leveransrapport, å sekunden senare får jag svar från Panteras uppfödare.   

Ett par timmar senare stod det 3 personer å en hund å synade varenda millimeter på åkern där räven sprungit för att hitta nån sketen bloddroppe.

Till slut tvingades vi ge upp å kom fram till att räven kan inte ha blivit så svårt skadad som det först såg ut, hagel är ju trots allt hagel...

Kändes surt att Panteras räv kom undan, men vi skulle göra ett nytt försök på söndan, leta rätt på den, den borde ju ligga i nåt av gryten som fanns där.

Söndan kom, jag for iväg å jobbade på morgonen, tog oss hem extra tidigt så vi kunde åka till Mockfjärd så fort som möjligt. Men ingen Oskar hörde av sig, gick inte att få tag i honom heller... Först kl.14 hörde han äntligen av sig men då var det ju redan försent att göra nåt... SURT!!!

Jaja, får väl vackert vänta till lördan som kommer, då ska vi tydligen göra ett nytt försök i Mockfjärd.

Å på söndag ska jag tydligen fota åt Actualis Kennel    Känns både skitkul men samtidigt är jag rätt nervös, man vill ju inte göra bort sig heller!! Ska be en bön för fint väder, då är det mindre risk att man gör bort sig. Men samtidigt vette fan, min kamera har spelat mig ett spratt sista tiden, vi har inte varit riktigt överrens...!

Förresten:

Min prinsessa igår innan vi skulle gå å lämna över Per´s matlåda på morgonen. Hon hade tagit beslag på bädden, så Lyqz fick vackert ta plats på golvet, han kan det där med att respektera damer   

För övrigt ser man på sista bilden hennes lilla rävskada på nosryggen, som läker hur fint som helst.

Ja nä, nu ska jag ta å göra mig iordning för en långpromenad, om man nu kommer se nåt för den tjocka dimman. Jaja, bara vi slipper se vargen får vi vara glada   

Kramar// SuZZie