Idag fyller min älskade pappa år! GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS älskade far!!!     

Idag känns det lite tungt... Jag tror att jag beslutar mig för att låta Elai få komma till världens bästa Gizela & Thomas, som det var sagt från början...!

Min nojja kommer bara förstöra allt... Pantera & Elai rök ihop lite i förrgår, å jag går å är orolig att det ska hända igen fast i värre dos... Å blir det värre så är det ju Pantera som kommer få ta värsta smällen... Å jag skulle inte kunna förlåta mig själv om hon går och blir skadad pga att jag VILL ha kvar Elai...

Har suttit å pratat om detta med Gizela imorse, å tårarna kunde inte hålla sig borta... Känns skiiitjobbigt, fast jag vet att hon får det bättre än bäst om hon flyttar till de. Men ärligt talat så inbillade jag mig att hon skulle bli kvar!

Detta hade varit så mycket lättare om hon var en dryg och jobbig jävel, men det är hon ju inte, hon är världens mysigaste hund.

Hon visste inget om att gå fint i kopplet när hon kom, hon var mer vild än tam ute. Nu när man är ute så går hon fint. Lyqz ytterst, Elai i mitten och Pantera innerst mot mitt ben. Drar inte längre!

Nackdelen med henne är väl att hon är så himla hoppig, tur hon är så liten säger jag bara. Hon är en studsboll. Så glad! Så lycklig! Man kan inte bli arg på henne.

Hon älskar att krypa ihop nära nära nära en i sängen   

Det är mycket "tänk om...!" i min hjärna nu. Tänk om vi inte haft Pantera till exempel... Tänk om Elai kunnat vara yngre... Tänk om... Tänk om...

Jag älskar den här lilla ungen så det värker i hjärtat!!!   

Å jag som inte skulle svika henne... Nu är jag ju på väg att göra det...!

Men hon har ju fått träffa Gizela & Thomas, å av det jag såg då så såg man att hon tyckte om de. Igår fick hon till exempel träffa min morbror, å man såg på henne att hon inte riktigt släppte honom enda in på livet...! Så nog känner hon vem som är hundälskare och inte...! Min morbror gör alla fel man kan göra när han hälsar på en ny hund...

Hon är så speciell, hon är så snäll, kärleksfull, glad, lycklig. Hon lever i nuet!

Elai ska stanna inom Familjen, hon är alldeles för speciell för att skickas till någon okänd.

I eftermiddag kommer jag ta beslutet...

Tänk att ett så egentligen lätt beslut kan vara så in i helvete svårt samtidigt...

Men det är ju för att jag älskar henne, VILLE verkligen att det skulle funka, VILLE VILLE VILLE!!!

Elai, jag har älskat Dig sen jag såg Dig första gången, å kommer alltid att göra!!!

Känslan av att förlora någon man älskar, gör så jävla ont så det finns inte...  

Nu ska jag grubbla vidare...    

Ååååå, nu ligger ungen på rygg och sprattlar å gör konstiga ljud...   

Ha en bra dag kära kommenterare!

Kramar// SuZZie   

Idag går mina tankar till Linda vars lilla hund som gav upp igår och somnade in efter att ha blivit attackerad & illa hundbiten i tisdags   

Det högg till i min mage i tisdags när jag fick veta vad som hänt, det fick bara inte vara sant? Men det var det. Det sägs ha varit helt oprovocerat och inne i en trappuppgång som detta ska ha hänt, Lindas älskade hund var en liiiten papillonblandning. Hunden som flög på honom var tydligen en... st bernhardshund...! Lindas hund hade 50% chans att klara sig, men igår gav han alltså upp...   

Jag lider nåt fruktansvärt med Linda, vet precis vad hon går igenom. Vet hur jävla ont det GÖR. Tomheten kan göra en galen! Saknaden efter sin hund kan göra en galen! Alla "tänk om..." kan göra en galen!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ägarna till denna hunden tar sitt ansvar och gör något åt sin hund, på det ena eller andra sättet. Har det hänt en gång, kan det hända fler gånger!

Jag hoppas och tror att min älskade Ares tar väl hand om lilla Pepe, de kan stötta varann där uppe. De har gått igenom samma helvete bägge två.

Vila Mjukt Lilla Pepe, sov gott