Tjabba tjena!

Tror jag stryper en viss vit zebrafink snart, hon börjar bli liiiite tjatig med sin enformiga melodi. Tur för henne att hon är så söt   

Jaja, annars då? Trött hela tiden och ingen ork till nånting, men annars är det okej.

I fredags kväll innan jag lånade ut kameran (första å sista gången, det var som Ingrid sa när jag träffade henne utanför ICA "att låna ut kameran för Dig är som att hugga av Dig ena benet" å det stämmer verkligen! Så det gör jag inte om, stämningen blev inge vidare här hemma när jag gick å längtade efter min kamera. Man inser inte vad man har förrän man förlorar det!) så var vi iväg och skulle simträna Pantera

Gick väl sådär... Kommer hon nån gång lära sig att simma riktigt...?   

Per hade hand om kameran:

Hemma innan vi åkte.

MEN stundvis KAN hon faktiskt simma riktigt...! Men hon verkar föredra plaskvarianten...

(Den bjussar jag på...!) Pantera är på väg ut för "forsen", därav minen.

Sen var det dax för älskade pansargrisen att simma lite.

Sen var det dax att bege sig hemåt, DYNGSUR å jävlig.

Sen har det väl inte hänt så mycket mer tror jag.

Vi har fiskat. Varit till skogs. Jobbat. Varit till Borlänge igen.

Snart borde man ta tag i huset också, rajraj väntas till helgen. Markand på våran väg på lördagen å till kvällen blir det grillning här hos oss för att sen bege oss till Parken. Är det tänkt.

Vart inge Parken förra året... Pga Ares & Lyqz...

Igår kväll fick jag en sån där "Ares-Panikångest-Attack" när vi åkte till stället där Aset tuggade sönder honom... Allt spelades upp i mitt huve igen, jag kände ångesten, ilskan, rädslan, hatet, sorgen. Ja precis allt kom tebax igen... Till å me stunden då vi var till veterinären med honom allra sista gången spelades upp i mitt huve...

Tänker, pratar eller skriver jag om honom så får jag kämpa bort tårarna som bara vill sprängas fram än idag, det gör så jävla fruktansvärt ont att han inte finns mer, att allt blev som det blev. Jag saknar honom så hjärtat sprängs snart.   

Det känns inte lättare trots att det precis idag är 8 månader sen han lämnade oss.   

Än idag kan jag gå å lukta på hans halsband för att känna hans lukt...

Jag saknar min hund så jävla mycket så det går inte ens att beskriva med ord så varför ens försöka?

Kommer aldrig glömma dagen då mamma fixade så han kom hem till oss, det var som en saga, så overkligt!

Han var sötast av de alla, såååå fin, våran prins   

Hans ögon var de snällaste man kunde hitta   

Sen kom tiden som skulle förändra våra liv för alltid...

Tack å lov rörde Lyqz aldrig den stocken...!

Det som hänt Ares har satt sig djupt inom mig. Jag överbeskyddar numera våra hundar mot andra hundar.

Känner jag att jag inte kan lita på en okänd hund till 210% så får våra hundar inte träffa den hunden.

Å jag vet att min osäkerhet förs över på hundarna, men jag kan inte rå för att jag känner som jag gör. Jag vill helt enkelt aldrig mer se nån av våra hundar bli söndertuggad.

Nu tar jag hellre det säkra före det osäkra, för våra hundars skull!

Kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lät den dogo canariotiken komma in i vårat hem, aldrig någonsin! Hatar mig själv för att jag tog hem henne!

Jag har lärt mig några läxor genom att ha haft Ares i mitt liv.

Den tunga vägen...

Men han fick mig även att älska rasen, å jag skulle faktiskt vilja ha en DC igen. Eller vill jag verkligen det? Jag vill ju bara ha MIN ARES tillbaka...!

Däremot vill jag ha en stor hund igen, det vill jag. Jag saknar det stora liksom. Men det blir inte idag, Det blir inte imorrn. Det blir inte nästa vecka. Det blir när jag är redo. Å blir jag nånsin redo? Jag vet inte.

Jag vet bara att det här gör så sjukt ONT än. Så fruktansvärt jävla ONT.

Ares, jag kommer alltid att älska & sakna Dig. Ingen kommer någonsin kunna ta Din plats från mitt hjärta. Önskar så att jag fick krama om Dig hårt en sista gång, bara en sista gång...         

Näe... Ta tag i huset var det... Orka...

Ha en fortsatt bra dag kära kommenterare!

Kramar// SuZZie

 

Sara

5 juli 2011 13:33

Snäckan, ni fick verkligen tag i en toppenhund och det är som de säger, Toppenägare som dig passar perfekt ihop <3
Och .. man lär sig av sina misstag <3

Ooo marknad o party gillar vi :D synd man ej är där uppe

http://lunaqueen.blogg.se

 

Sara

5 juli 2011 13:34

Förresten,
Den 19 augusti kommer jag (o ev. Jimmie upp) så blir det barndop i tansen. Kanske stannar jag lite längre om jag får av svärmor

http://lunaqueen.blogg.se

SuZZie

5 juli 2011 13:40

Då bara måste vi ses jö

 

gizela Heqathes

5 juli 2011 14:22

usch jag ryser,känner smärtan,det gör ont o kommer det gå över...nej det kommer det inte men smärtan blir mer lätt hanterlig,inte lika våldsam,men den går aldrig över,finns där o gör sig påmind men med åren bleknar den o kommer mer sällan....

http://www.heqathes.se

SuZZie

5 juli 2011 14:25

Så kloka å fina ord Gizela

 

Jill och Trixie

5 juli 2011 14:36

Tårarna rinner. Finns inga ord för det. Tyvärr råkade jag och Trixie ut för en amstaff som skulle anfalla Trixie och våran grannens häst. Hästen skyddade Trixie. Skulle dö om det hände mina djur något. Sänder styrke kramar.

 

Anna Nordén

7 juli 2011 12:28

Vackra och sorgliga minnen...

Tårar för er... =((

Jag kan inte ens ta i tanken på Compis än. Går inte till hans grav. Trycker bort allt med honom.
Att läsa din blogg påminner mig. På två sätt. Både jävligt och med tröst. Jag vet att du förstår...

Hoppas vi kan ses snart. Trivs med er.

Anna

http://annanorden.bloggagratis.se

 

Ingrid

12 juli 2011 20:43

Så har jag varit in till dig och läst ikapp en JÄÄÄÄKLA massa ;-)
Jag hoppas att jag ska bli bättre på att läsa din blogg nu när jag faktiskt skrivit i min egen TVÅ dagar på raden =)
Duktigt va ?? hihi

Kram på dig!

http://iddeh.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggtorka Deluxe. Eller har jag det? Facebook har fått agera blogg sista månaderna. Har fått mer respons där än vad jag någonsin fått här så därför har det väl blitt som det blitt. Får se om jag lägger ner bloggen, eller hur jag gör. ...

Mitt liv... Det suger just nu... Rätt hårt... Man kanske kan säga att jag är nere i en rätt djup svacka nu... Vet varken ut eller in... Vill inte prata om det... Vill prata om det... Men kan inte... Vet inte vad jag vill... Vet inte vad jag kän...