Usch vilken dag igår... Åska åska åska!   

Började på förmiddan, PRECIS efter att jag publicerade gårdagens blogginlägg. Jag & hundarna kröp ner i skinnsoffan, mullrade lite och sen minns jag typ inge mer för vi slocknade där i soffan alla tre= åskade lagom!

Sen igår eftermiddag när jag å hundarna skulle gå å möta Per så hör jag det jag inte borde höra: muller! Då jävlar ökade vi farten kan jag lova! Har nog aldrig blivit så lättad över att få se våran älskade V70 som då   

Full spätta (läs: gick skitsakta) hem för att dra ur allt igen. Sen till ICA för att handla. Lotta kommer springandes å talar om att hon hade en grönsaks/fruktkartong till kaninerna. (Den står kvar på ICA än, jag glömde bort den totalt...!) Ute var himlen kolsvart å det mullrade.

Efter att ha handlat klart säger Per "ja, det är väl lika bra att tanka lite ifall Suzzie behöver ut å åka"   När vi kommer hem säger jag åt Per att ställa bilen precis vid dörren ifall det skulle bli FÖR jobbigt så vi behövde ut å åka. Hann inte mer än komma innanför dörren förrän himlen öppnade sig.      

Men jag höll ut...!

2 timmar senare kunde jag börja me maten. När jag har typ 5 minuter kvar börjar det igen...

Gick över ganska fort, skönt!

Sen åkte vi hem till Åsa & Bengt-Erik. Vi åker hem vid 22-tiden. Ut me hundarna å himlen såg skitsnuskig ut...!

Lägger oss, bara skit på tv:n så Per slog på en jaktfilm. Hinner inte se många minuter innan jag hör muller. Var bara att dra ur allt igen!! Men det mullrade ganska lugnt, så lugnt att jag lyckas somna.

Men sen jävlar   

Jag vaknar av världens smäll. En smäll som fick mig att kolla så vi verkligen levde allihopa, å det gjorde vi. Mitt hjärta slog volter å jag fick världens ångest. Men sen vart det lugnt igen...!

Jag låg ett bra tag å väntade på nästa smäll   

Jag vänta å vänta å vänta. Hade jag drömt allt?! Hade jag drömt att blixten slog ner??

*Piiip Piiip Piiip Piiip* Fick ett SMS KL 00:01!

"Lever ni där borta? Såg ut å kändes som om blixten gick ner." skrev Anna.

Alltså var det ingen dröm...!   

Slog nog ner i kyrkan (som vi bor typ granne med) igen som vanligt.

Drog iväg ett vi-lever-SMS tebax till Anna å sen klev jag ur sängen för att kolla hur det såg ut där ute. Kyrkan lös upp av ett ljussken som påminde om eld. Men det var bara lampor, tror jag. Men runtomkring var allt bara mörkt å himlen såg skum ut.

Jag lägger mig igen, ögonen ville slå igen pga utmattning men min hjärna var INTE klar, den skulle hålla koll på det värsta den vet: blixtar!

Efter typ hundra år lös rummet upp å mina fötter började på att vagga som aldrig förr!   

Mullret kom skitlångt efter så Per intalade mig att det var långt borta. Men "långt borta" för mig innebär jävligt nära. För förut en gång när han sa "långt borta" när vi var ute å rastade hundarna så slog den ner precis brevid oss å jag trodde jag skulle dö.

Rummet lös nog upp en 20 gånger innan både ögon å hjärna gav upp.

Somnade å drömde tok. (Svärmor har sorkfeber i verkliga livet) Så nu drömde jag att JAG också hade det. Jag hade typ ett myggbett på magen som hade börjat vara, det bara RANN ur var å jag var skitskraj.   

Tjupp så ringde klockan å det var dax att kliva upp    

Å nu sitter man här, tröttare än tröttast...

Å på nyheterna har de jiddrat om att det ska åska mer idag...!   

Bara Per hinner hem i såna fall så är det lugnt.

Fifan, HATAR åska. Förstår verkligen inte hur man kan tycka om sånt, förstår inte. Jag har haft alldeles för mycket dåliga erfarenheter av det för att kunna tycka om det.

Jaja, nog om det helvetet.

Igår fotade jag rexungarna, bättre sent än aldrig   

Mina små   

Ska behålla den prickigaste, å kanske nån till   

Nä, lite frulle tro.

Ha en bra dag kära kommenterare!

Kramar// SuZZie