Är som ett barn på julafton än!   

Igår eftermiddag när Per kom hem från jobbet så for vi till Hagön för att kolla gryt med Pantera. Som väntat var det helt dött tack vare korna bland annat så jag sa det att vi åker till skogs istället!

Sagt å gjort!

Vi åker till ett ställe vi inte provat alls med Pantera än.

Direkt när vi kommer dit förvandlades våran hund så gott som direkt, hennes attityd var annorlunda. Vi såg små grävlingshål överallt, hoppet tändes till liv ännu mer.

Vi testar först ena gamla ladan, Pantera reser lite ragg!! Men inget hemma.

Vi går vidare å hon taggar till mer å mer ju närmre vi kom!

Å sen svischar hon ner under en annan gammal lada å man riktigt såg att snart skulle det ske grejer!!

Vi står å väntar. Det är tyst. Vi småpratar lite å sen hör vi ett jävla väsen på en ARG Pantera!

Först blir jag ÖVERLYCKLIG, en känsla som knappt går att beskriva.

Men i nästa sekund känner jag ren skräck...! I huvet spelades allt med våran tysktik Ina upp igen... Jag började nästan känna tårarna komma fram, det FICK INTE hända min Pantera nånting!!!

Ina 2008   

Men sen kom jag att tänka på att vi köpte ju en PRT av en anledning, å det var ju för att få nåt som var en aning mildare än en TJT! Så min skräckkänsla domnade bort å övergick en skön känsla igen.

När hon skällt en bra stund ville jag testa inkallningen...!   Där kom skräcken in igen då vi INTE kunde få ut våran tysktik den dagen det gick åt helvete...! Vad vi än provade så kom Ina INTE ut!

Jag satte mig ner på knä utanför ingången å ropade på min hund, efter några sekunder kommer en smutsig parson russell terrier ut å det jag kände då kan jag fan inte beskriva!! Jag berömde henne som bara den å sen skickade jag ner henne igen. Älskade hund!!

Hon fick skälla lite till å jag testade igen att kalla ut henne, å hon tvekade inte att lyssna på mig!!   

När hon jobbat en bra stund med grävlingen började vi fundera på hur faan vi skulle få ut den...!? Samtidigt hittade jag en liten liten springa inne på golvet å under springan såg man grävlingen!!

Jag kallade ut min hund så vi kunde täppa igen alla ingångar å sen åkte vi hem för att hämta en annan bössa å mer grejer. När vi kom tebax släppte jag ut Pantera ur bilen å hon for som ett streck ner till sin grävling. Hon fick jobba lite till med den.

Vi pratade ihop oss lite. Kom fram till att Per skulle ta "min" bössa å försöka ta den genom springan. Så fick det bli. Kallade ut min hund. Ställde oss ca 5 meter ifrån å Per sköt, Pantera rörde inte en min. Per sköt ett till skott för säkerhets skull, Pantera rörde inte en min.

När det var säkert att grävlingen var död släppte jag på Pantera igen å hon började genast skälla, men hon fick inga svar så hon fatta rätt snabbt att den var helt ofarlig å började lugga den. Jag kallade ut henne (men nu var det inte LIKA lätt att få ut henne...!) å sen satte jag fast henne i ett träd så vi fick försöka få ut grävlingen å det var en spänd Pantera som noga noga tittade på:

När vi äntligen fick ut grävlingen så släppte jag på Pantera igen å det var en grymt stolt hund som högg sig fast i en stor fet grävling!!

Jag kunde inte vara mer nöjd & stolt när det gäller Pantera! Hon gjorde allt rätt å hon fick inte en enda skråma den här gången, hon var inte ens trött efteråt, men sen tog det bara runt 2 timmar också. Men det var ljust i skogen när vi kom, det var bäcksvart när vi var klara...

15 månader å en stor fet grävling på meritlistan, härliga bananer!!   

   PANTERA