Måndag dårå, en snöig sådan, fifan.   

I lördags var vi ute å jagade med Pantera igen,hon var skittaggad men hade bara mink i huvet. Vi såg nå gamla rävspår men ingen var hemma någonstans.   

Isen ligger lite här å var på älven, inge kul alls om man är rädd om sin hund. Pantera äventyrade livet lite å knallade rätt ut på den tunna isen fast hon så väl vet att jag INTE vill ha henne på nån is (vi var på en ö) å jag fick genast panik å kallade in henne bums!!

Visade sig vara tomt på ön så vi gav upp för dan.

Å så kom söndagen å Mockfjärd stod på schemat! Vi började med att spåra av stället vi skulle vara på, rävspår till höger å vänster! Pantera fick vara kvar i bilen en stund å hon blev INTE glad när även jag lämnade bilen för att följa ett spår, hon vråla rätt ut, mammsens lilla pärla.

Efter ett bra tag ringer min mobilen, Per som undrade vars jag tagit vägen, å jag var en bra bit bort efter att ha följt det rävspåret...!

Men i en tvär backe med för lite snö å för mycket döa löv så tappade jag spåret å gav upp å gick tebax å där mötte Per, Anton & Pantera upp. Rosa Pantern kom som skjuten ur en kanon över åkern när hon såg mig, gullunge!

Vi började kolla gryt. Pantera var supertaggad igen, hon for ner i älvslänten då å då. Men sen tog jag henne å gick iväg åt ett annat håll medans grabbarna kollade älvslänten.

Pantera fick upp ett rävspår å hon for runt som ett skållat troll, mot platsen där hon sprängt de två rävarna förut. Jag efter!

Hon for ner i älvslänten å ner i några gryt å kollade läget men nä, ingen hemma.

Efter ett par timmar i Mockfjärd gav vi upp. Anton åkte hem till sig å vi åkte hemåt å kollade några gryt till, men nada.

Då när vi är på väg till bilen igen så ringer Pers mobil, det var B-E som undrade om vi kunde komma med Pantera för foxen Ejja var tvungen att avbryta efter att blivit biten ordentligt på nosryggen å räven ville INTE ut.

Självklart ställde vi upp så en stund senare kommer B-E å plockar upp oss.

På plats taggar Pantera till å riktigt drar(!) i kopplet, hon bara SKULLE till grytet. Jag brukar ha henne lös annars från det att hon släpps ur bilen men nu var vi på helt okänd mark så jag tog det säkra före det osäkra å hade henne kopplad fram till grytet.

Framme vid grytet släpps hon lös å Pantera drog som en raket ner i grytet å sen började det härliga ljudet: Panteras arga skall!

Grytet låg under en stor stenbumling så vi alla tre gick upp på den å ställde oss å vänta. Å vänta. Å vänta. Pantera lämnade aldrig grytet självmant den här gången så jag fick gå ner å kalla ut henne.

Jag går ner, tar ett djupt andetag å ropar "PANTERA!", det blir direkt tyst, jag hör henne närma sig grytgången efter nån sekund eller två, ser hennes lilla näsa, hon tvekar lite så jag säger hennes namn igen å lägger till ett "kom" å min skitiga lilla vän kommer ut. Hon såg inte vacker ut, hon var mer svart än vit. Ovanför ena ögonbrynet var hon skavd. Men hon var pigg å ville ner igen, men hon fick allt vänta en stund. Men ingen räv, den ville INTE ut.

Så jag får order om att släppa kämpen igen å hon for ner som en raket å sätter igång att skälla igen. Å vi vänta å vänta å vänta. Jag får order om att kalla ut henne, hon kommer direkt som vanligt. Kopplar henne en stund men nääää.

Släpper ner henne å hon är ännu argare på räven. Rätt som det är så hörs det att Pantera å räven ryker ihop. Min instinkt säger att jag måste ner å hjälpa henne, hur fan det nu skulle ha gått till. Bråket var snabbt över, Pantera fixade så klart det själv.

Tredje gången jag kallade ut Pantera fick hon å jag gå iväg en bit å vänta å vänta men näääää.

Efter fjärde gången jag kallade ut henne lämnade både jag å Per platsen. Å vi vänta å vänta å vänta, men näääää. Till slut fick vi ge upp för klockan var emot oss...

Kändes riktigt riktigt surt att Pantera inte fick nån lön för mödan, men det är så det blir ibland. Hon fick göra det hon älskar allra mest ialla fall: jobba med en räv!

Sen bar det av hem för att slänga boxaren Pantera i badkaret, hon såg verkligen ut som om hon kommit ur boxningsringen. Fläskläpp å svullen å eländig i pannan. Hon påminde om en arg seriefigur eller nåt, typ så här:   

Väl i duschen kunde vi snabbt konstatera att hon inte var illa skadad, det mesta hade hon fixat själv genom att dunka huvet i taket. Fläskläppen hade räven gjort på henne, men inge farligt alls, bara ytligt.

Var värre med Ejjas nosrygg, räven tog sig en ordentlig tugga där...!   

Pantera var lagom trött igår när vi kom hem, men efter nån timme var hon pigg som en mört igen, den lilla tokan. Tugga ben å tigga mat å vara uppmärksam på om nåt kul skulle ske var inga problem. Så hon måste ha skaplig kondition ialla fall med tanke på hur hårt å länge hon jobbade igår hela dan! Grytjakt är nämligen ingen lek för en hund, det är oerhört krävande!!   

Imorse såg Pantera normal ut igen, å pigg som en jag vet inte vad.   

Jaha nähä, det var väl allt för den här gången.

Ha det bäst kära kommenterare, snokarna skiter jag i.

Kramar// Stolt Suzzie

 

Anna Nordén

19 december 2011 12:31

DUKTIGA Pantera!!! =)) är så kul att ni kommit igång!

gissa om jag har skogsbstinens... urless på att vara sjuk!!

kram kram!

SuZZie

19 december 2011 14:32

Det är riktigt riktigt kul =))

Förstår Dig!! Hoppas "sjukeriet" vill ge med sig snart så Du också får komma ut!

Kram Kram

 

Sara

20 december 2011 15:39

Duktiga tjejen.. hon impar på mig massa med

http://lunaqueen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggtorka Deluxe. Eller har jag det? Facebook har fått agera blogg sista månaderna. Har fått mer respons där än vad jag någonsin fått här så därför har det väl blitt som det blitt. Får se om jag lägger ner bloggen, eller hur jag gör. ...

Mitt liv... Det suger just nu... Rätt hårt... Man kanske kan säga att jag är nere i en rätt djup svacka nu... Vet varken ut eller in... Vill inte prata om det... Vill prata om det... Men kan inte... Vet inte vad jag vill... Vet inte vad jag kän...