Pantera, min älskade Pantera!!!   

I helgen jagade vi med henne i vanlig ordning. Hon var skittaggad på lördan när vi var till ön igen, då å då trodde vi att det skulle bli nåt men tji fick vi. När vi gått runt typ hela ön for vi till ett annat ställe å provade men stendött.

Vi ska åka därifrån när Per plötsligt ställer sig på bromsen å säger "vafan var det som låg i älven, var det en varg eller ett rådjur eller vafan var det!?" så jag hoppar ur bilen å vi bägge blev en aning paffa när vi såg vad som flöt runt där i älvkanten: en död fårbagge!!!      

Per lyckades till slut dra upp baggen å vi åkte iväg till de som vi trodde ägde den: de som äger en viss bamsehund...!

Å det var tydligen deras...!

Jakten avslutas för dagen å det bär av hem igen.

Sen kommer söndag morgon, vi sitter i köket å, som Per sa: dricker java å myser   samtidigt som vi väntade på livstecken från Anton, ifall det skulle bli lite jakt i Mockfjärd igen.

Plötsligt piper Per´s mobil till å strax vart det bestämt: vi skulle till Mockfjärd med Pantera, jaaaa! Jag vet inte, men jag tror mer på grannhålan än på våran egen.

Vi gjorde oss i ordning å sen for vi iväg.

På med pejlen, av med "jakttäcket" å sen ett varsego.

Jag bestämde mig för att försöka slippa gå i den snuskigt branta älvslänten den här gången.

Grabbarna fick ta det jobbet själva istället, å sen var det bara för de att ropa på Pantera (som helst går med mammsen) om de hittade nå intressant.

Å vips så gjorde de det, men ville Pantera ner...? Näeeee....! De ropa å de locka men nääää...!

I början gick hon med på det men efter ett par försök så tröttnade hon.

Så jag försökte påminna Per om vad vi pratat om: att LITA på Pantera!

För varje helg vi är ut med henne så lär jag mig mer å mer om hur hon funkar, men vissa andra glömmer visst det   

Jag har till exempel lärt mig att det är överflödigt att åla sig fram i de snuskiga älvsläntarna. VARJE djur Pantera har hittat, har hon hittat SJÄLV...!

Å det var en sån jäkla skön känsla när jag hör pojkarna ropa, men nån Pantera syntes inte till, hon var inte ens med mig! Hon hade nämligen hittat ett grythål ca 20-30 meter framför oss andra, SJÄLV! När vi går där uppe på plan mark, så känner hon direkt när det är nå intressant i älvslänten, hon behöver ingen vägbeskrivning, så det så!

Men tyvärr var ingen hemma, dock luktade det en massa rävpiss, så nån hade varit där.

Medans grabbarna fortsätter att undersöka älvslänten så fortsätter jag å Pantera framåt. Rätt som det är så försvinner hon som ett streck, mot platsen där Oskar sköt på räven hon sprängde fram för ett par helger sen.

Jag kände att nu är det läge att hänga på henne, grabbarna kan väl klara sig själva ett tag.

Jag såg på henne att det var NÅNTING, hon for runt som ett skållat troll, det börjar pirra i min mage.

Hon for ner i ett gryt, å jag bah shiiit, men sen kom hon ut igen, men drar som en avlöning bort från mig å över en liten bro å då visslar jag tebax henne, å med lite övertalning kom hon tebax.

Ett tag trodde jag att hon dummade sig, att hon fått tag i nåt annat än nån räv.

Då kommer grabbarna, så jag sa det att nånting har varit härikring så vi undersöker platsen lite till.

Per får för sig att Pantera krypit ner, på stället jag såg henne krypa ner tidigare. Anton ställer sig å gör sig redo. Per såg allvarlig ut han med. Tills vi ser Pantera komma ut på baksidan å fara iväg som en kanon, precis som om hon jagade nånting, å sen iväg över bron igen...! Jag å Anton vart paffa, vafan hände!?

Jag får tebax henne men hon är fortfarande taggad å sen försvinner hon ner i ett gryt som låg nere vid älvkanten, å då hör vi snart de efterlängtade skallen...!   

Anton går å ställer sig en bit därifrån, å gör sig redo. Per ställer sig en bit ifrån han med. Den här räven skulle INTE få komma undan!!

Efter några minuter kommer Pantera ut, skakar av sig å sen ner å skäller igen. Efter några minuter kommer hon ut igen å sen ner för att göra så några gånger.

Sista gången hon kommer upp kallar jag in henne, kopplar henne å sen väntar vi. Å väntar. Å väntar. De andra rävarna hon har sprängt har kommit upp som raketer efter max en minut. Inte den här...!

Men sen, dyker den äntligen upp. Å den här räven kom inte undan!

Såååå jäkla skön känsla att Pantera äntligen fick sin belöning!! När hon fick sin räv, vart hennes  annars vita päls alldeles röd efter att ha ruskat om den. Härligt nog fick Pantera inte en enda skråma den här gången, bra det!

När räven var skjuten, klappade Anton mig på axeln å  sa "nu testar vi några gryt till va? Det här var ju skitskoj" så vi testade några till, men nada. Å innan vi skulle hem fick det bli lite Nikonkort, en stolt uppfödare ville ha några riktiga bilder å jag själv så klart   

En av kommentaren som sen kommer från Anton var fränt att höra: "det här var annat mot fågeljakt det"   

Jag har själv börjat digga grytjakt, det är nästan så illa att jag blir grinig om Per tvekar lite nån helgdag om vi ska ut eller inte, som förra söndan när jag var så in helvete bakis, bara jag gått igenom det värsta stadiet så SKULLE jag ut   

Men det är Panteras "fel", att själv äga en jakthund gör det extra kul att följa med ut. Att se sin hund göra det den är avlad för en gång i tiden, att se den göra det den älskar mest av allt är så jäkla kul. Själva dödandet tilltalar mig inte direkt, däremot det som kommer efteråt, när hunden får sin belöning, är fint.

Pantera har fått mig satikens sugen på att själv ta jägarexamen en dag, men skulle jag klara själva dödandet? Det vet jag inte, men än nöjer jag mig att bara följa med ut å se min hund göra det hon är bäst på: att jaga!

Stolt husse med stolt terrierfröken!

Å på söndag morgon innan vi åkte bytte jag ut Dalarna-märket till det här:

Å det var kanske det som gav oss lite extra tur den här gången...?    

Ja nä, nu tror jag att jag ska väcka liv i dogsen igen å fara ut på en långis, å jag tror kameran får följa med, verkar bli skapligt väder en stund ialla fall.

Ha en bra dag kära kommenterare, resten skiten jag i.

Kramar// SuZZie

 

Jill och blandrasligan

6 december 2011 10:22

Hej. Grattis till räven Pantera. Din matte måste verkligen vara stolt. Fortsätt så. Suzanne bara att ta jägarexamen. Du och Pantera kommer bli ett skarpt team. Alltid lika kul att läsa och kolla på bilderna. Kram på er. P.s Turbo tycker att Pantera är en supersöt tjej.

http://www.123minsida.se/blandrasligan

 

Sara

9 december 2011 10:03

Snygga tjejen <3
Bara kör på med henne

http://lunaqueen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggtorka Deluxe. Eller har jag det? Facebook har fått agera blogg sista månaderna. Har fått mer respons där än vad jag någonsin fått här så därför har det väl blitt som det blitt. Får se om jag lägger ner bloggen, eller hur jag gör. ...

Mitt liv... Det suger just nu... Rätt hårt... Man kanske kan säga att jag är nere i en rätt djup svacka nu... Vet varken ut eller in... Vill inte prata om det... Vill prata om det... Men kan inte... Vet inte vad jag vill... Vet inte vad jag kän...