Tårarna rinner...   

Idag för exakt 5 månader sedan somnade våran älskade Ares in på Falu Djursjukhus...   

Det har varit 5 månader av tung och olidlig sorg för min del... Går inte en dag som jag inte tänker på min älskade prins!!   

Nätterna när jag drömmer om honom, de nätterna vill jag aldrig mer vakna...    

En av mina drömmar är att nån gång få äran att äga en dogo canario igen...! Men VARFÖR ska jag utsätta mig för den smärtan igen för!?

Att äga en DC igen skulle bara göra ont, jag vet att jag skulle önska att den hunden var min Ares, min hjärna skulle inbilla sig att han inte alls var borta...!

Jag har inte tagit i någon annans dogo canario efter att Ares förvann... Vet inte om jag har nån lust att göra det heller...

Ares var familjens beskyddare! Med honom i huset kände man sig trygg!!

Ares var världens lyckligaste de få dagarna han mådde bra...!   

Ares älskade livet, till och me de skitdagarna då han mådde dåligt!! 

Ares älskade alla utflykter vi gjorde!!

Ares älskade att vara med sin familj som han älskade över allt annat!   

Sommaren 2010 skulle bli en av de värsta i mitt liv... 

Lyckligt ovetandes gick dagarna som de brukade - ute i skogarna...

...för att en annan dag skulle våran älskade hund få sitt liv sabbat för alltid helt och hållet...!   

Ares åkte på storstryk av en hund av samma ras fast tik och mycket större som vi varit dumma att rädda från en avlivning... En tik som bara var ute efter att döda våran hund...! Vi blev rådda att inte åka till veterinär, det behövdes tydligen inte...! Jävligt dum som jag var så lyssnade jag på dessa "råd", något som jag skulle få ångra, djupt...   

Han fick stryk en onsdag, på svärmors födelsedag...! På lördagen stod jag inte ut mer, vi åkte till Falu Djursjukhus, de blev chockade och undrade vem som sagt åt oss att stanna hemma...! Han hamnade genast under kniven. De tömde honom på närmare 1 dl var!

Trots att han hade ruskigt ont så lät han mig rengöra hans sår utan att röra en min, fast man riktigt såg hur jävla ont det gjorde!!

Hans sår ville aldrig sluta vara, trots stark medicin...!

Han hamnade under kniven igen pga aggressiva bakterier som ätit sig neråt i leden...!

Han började sakta men säkert återhämta sig tack vare ännu starkare mediciner...

Men det fanns något medicinen inte hjälpte mot...!

Hans numera osäkerhet mot andra hundar, först var det okända hundar han tyckte blev jobbigt... Han som innan ÄLSKADE ALLA hundar!!

Hans ständigt dåliga hälsa som veterinärerna aldrig riktigt kunde sätta fingret på + att bli söndertuggad av en tik fast han visade från första tuggan att han gav sig men hon bara fortsatte att tugga. Jag ser de satans jävla bilderna än när jag blundar. Den där attacken gjorde honom så osäker mot andra hundar, numera ville han inte backa om det vart jobbigt, behövdes det så gav han igen utan att tveka.

En dag gav han sig på Lyqz...!   

Ute på gården. De lekte först, men när Lyqz inte ville mer så kaxade Ares upp sig. Lyqz vill gå därifrån men Ares är inte klar. Lyqz börjar på att springa därifrån, han vill INTE bråka. Ares springer efter...

... kommer ikapp Lyqz och biter sig fast i hans huve...!   

Det jag kände då, efter att vi lyckats sära på de går inte att beskriva. Jag ville bara lägga mig ner och dö...! Lyqz klarade sig undan rätt bra, fick bara nåt litet hål. Efter detta började hundarna bli konstiga. Lyqz började bli rädd för Ares, som inte längre var samma hund som innan en viss annan hund kom in i vårat hus...

Men det fanns dagar då allt kändes normalt...!

Sen tog hälsan och osäkerheten ut sin rätt. Ares orkade inte mer. Jag klarade inte av att se min hund så dålig mer och aldrig få nåt svar på vad som var fel. Våra andra hundar blev även lidande. Ares kunde inte längre så mycket som TITTA på Lyqz eller Izon utan att lacka ur. En dag rök Ares & Lyqz ihop en morgon när jag var ensam hemma...! Vilken mardröm!!!

Men jag lyckades reda ut det tack och lov, fick de att sluta innan nån skada var skedd. Nån fysisk skada...!

Lyqz blev mer och mer rädd för Ares. När Ares såg Lyqz eller Izon började han morra.

Jag grubblade dag och natt. Blev sömnlösa nätter av grubbel. HUR skulle vi göra? Vad skulle bli bäst för våran Ares?

En dag bestämde jag mig, han skulle få somna...!   

Jag ringde Falu Djursjukhus, de gav mig en tid... Fredag den 5 nov kl.18 2010...   

Samma dag som Ares skulle få somna så tog vi bara Ares och åkte till skogen/hundklubben. Vilken jävla plåga... Han ville knappt gå, han mådde så jävla dåligt!

Några timmar efter att bilderna togs somnade han in på Falu Djursjukhus...   

Han begravdes här på gården. Snart kommer hans gravplats fram bara snön försvinner. Det är med blandade känslor som jag väntar på att snön försvinner...!

Om saker och ting var annorlunda så borde han ligga här vid mina fötter i skrivande stund, inte där han ligger nu... FANS JÄVLA SKIT VAD JAG HATAR MITT JÄVLA LIV IBLAND!!!!!

AAAAAAAAAAAAAAARES   

Vila mjukt min stora snälla bjässe, kommer aldrig få en vän som Dig igen, aldrig någonsin!!!

Ares skulle ha fyllt 2 år den 3 april... Det man kan trösta sig med är att Ares har några av sina syskon hos sig där uppe i Hundhimlen, han behöver inte känna sig ensam.

Nej, nu ska jag ta & torka tårarna & ta mina älskade hundar på en promenad, bara jag och de och lufta tankarna lite.

Jag kan skatta mig lycklig som har Lyqz & Pantera kvar i mitt liv, vad skulle jag göra utan de!?

Vad rädd om er och era hundar, man vet aldrig när sista dagen kommer...!

Kramar// SuZZie                                      

 

Nataly & Herrman

5 april 2011 21:21

Alltid lika ledsamt att läsa om fina Ares. Så himla tråkigt att det skulle sluta om det gjorde :(

http://baibee.moonfruit.com

 

Lotta

5 april 2011 22:55

Gud vad vackert skrivet. Man känner verkligen hur mkt han betydde för dig/er. Fina, fina Ares. Maffigare och mysigare hund får man nog leta efter. Som Jonas sa, sällan man glömmer hans snälla och oskyldiga ögon. Han var något speciellt den hunden, och jag är glad att jag fick chansen att träffa en så fin representant för rasen!

Kramar vännen

http://lotta1990.blogg.se

 

♥ Sara

5 april 2011 23:06

Bästa vännen. Ni hade en superhund och ni tog hand om honom så bra som ni alltid kunde <3
Ni är hjältar och ni gjorde de bästa för honom.

Ares är solen som tittar fram bakom molnen o lyser upp er dag för han vet att ni har tagit hand om honom <3

http://lunaqueen.blogg.se

 

Jill och Trixie

6 april 2011 09:39

Sänder tröstkramar. Inte rätt att du ska lida så mycket. Kram

 

Helfena

6 april 2011 11:21

Kära älskade vän...
Jag ska säga dig en sak. Du är så modig och stark som har det som krävs när det verkligen behövs. Vad skulle annars hänt? Tyvärr är det den där satans makten vi människor får över våra djur. Jag gråter var och varannan dag över de fina jag förlorat.
Hjärtat slutar aldrig värka. Kramar

http://balstavidlund.blogg.se

 

gizela Heqathes

6 april 2011 16:14

gråter...........................

http://www.heqathes.se

SuZZie

7 april 2011 06:50

Gizela då, åååååååå *kramar om*

 

Anna Nordén

7 april 2011 11:38

:'<

Uscha......... Vad jag tycker synd om dig... och fy vad jag gråter nu...

Tack för din påminnelse om att ta vara på de man älskar.

Tack för din fina blogg.

Kram.......

 

Anna

12 april 2011 11:22

oj vilket fint inlägg, jag börjar nästan gråta här :(
vet hur hemskt det är :( våran hugo var 13 månader när vi fick ta bort honom, såå sjukt jobbigt :( men du gjorde det bästa beslutet <3
massor kramar till er <3

http://balthasargizmo.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggtorka Deluxe. Eller har jag det? Facebook har fått agera blogg sista månaderna. Har fått mer respons där än vad jag någonsin fått här så därför har det väl blitt som det blitt. Får se om jag lägger ner bloggen, eller hur jag gör. ...

Mitt liv... Det suger just nu... Rätt hårt... Man kanske kan säga att jag är nere i en rätt djup svacka nu... Vet varken ut eller in... Vill inte prata om det... Vill prata om det... Men kan inte... Vet inte vad jag vill... Vet inte vad jag kän...