Senaste inläggen

Av SuZZie - 6 februari 2012 09:41

Jag överlevde helgen, kan knappt tro det själv  


Igår försökte min käre sambo ta livet av mig inte bara en gång utan TVÅ gånger...!



 

Vi har varit tillsammans i 12 år, han känner mig bättre än jag känner mig själv, ändå gjorde han det så man undrar ju om han verkligen älskar mig än...?     Vad gjorde han då? Jo, vi var till Björbo å grytjaga med Pantera. Efter att Pantera tappade bort grävlingen så gav vi upp å skulle till ett annat ställe. De två snubbarna vi var me åkte i bilen framför, vi åker alltså efter. Jag ser en skylt som det står "Vattentag --->" på, jag börjar genast ana ett å annat...!   Jag ser sen två skotrar stå där, ägarna gör nåt som påminner om att fiska...! Alltså åkte vi på isen, på ÄLVEN!!!   Jag utbrister "vi åker väl inte på nån jävla is nu?!" fast jag innerst inne VISSTE att vi GJORDE det å min käre sambo fnissar å pekar till vänster å vad ser jag...? Jo ÖPPET vatten!!!   Jag som precis fått ordning på mitt hjärta igen, fick grym hjärtklappning återigen...! Vad händer på kvällen då? Jo jag å min käre sambo är ute å åker, bara för att få tiden att gå så man fick gå å lägga sig lagligt. Vart åker han? Jodå, mot Flosjön...! Han saktar ner farten när vi kommer till platsen där traktorn plogat väg å jag säger först snällt MEN satans bestämt "Du åker inte ner där" men lyssnar han? NIX! Svänger av å glider ner mot isen å nu är jag inte så snäll längre utan "Du åker INTE ner dit!!" men lyssnar han? NIXNIX! "DU ÅKER IIIINTE NER DIT SÄGER JAG!!" å sen var vi ute på den satans isen. Å hur "fort" går det då? Jo hela 34 blås!!! Då har han fått för sig att jag har sagt att han ska köra sakta på isen...!!! Får man dödsångest av att åka bil på isen då jävlar kör man inte SAKTA!! Vad gör han då? Jo han sätter plattan i mattan istället så nu gick det in i helvete fort istället å vart det bättre? Njääääää, för nu började det på att bli guppigt till råga på allt å i mitt huve vart det som när Per hoppade på isen på en bäck i Björbo å den gick sönder...! 


 


Så tankarna som nu flög i min skalle var att våran älskade gröna V70 snart skulle sjunka som en sten, å jag skulle få döden som jag minst önskar...!   Å hur vart det me hjärtat nu då? Jodå, nog fick jag känna att jag hade ett fungerande hjärta allt...! Det var inte DUNK-DUNK  DUNK-DUNK utan DUNKDUNKDUNKDUNKDUNK!!    


Kändes som sisådär 700 år men när vi ÄNTLIGEN var på fast mark igen så fick Per höra ett å annat, han fick också ett straff: 4 veckors sexstrejk, borde lägga till 4 veckors grytjaktsförbud också.    Å vad gjorde han när vi gick å la oss sen då? Jo, försökte få mig att tro att jag har sagt 4 TIMMARS sexstrejk, eeeeeller huuuuur   Den lätta gick jag inte på!!    


















Av SuZZie - 1 februari 2012 19:00

Ooooooo vad jag skulle vilja byta bort mitt huve, min kropp, ja fan allt just nu...!


Börjar bli rädd för mig själv...!


Rädd för hur jag tänker, för hur jag känner...

Av SuZZie - 24 januari 2012 07:51
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av SuZZie - 2 januari 2012 10:22
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av SuZZie - 21 december 2011 07:15

Hej va det går, snart helg igen, på gott å ont.


På fredag morgon bär det av till Borlänge för att kolla efter julklappar å dylikt. Ska även hämta upp 16 kg Nordic Färskfoder SP+ till att börja med.


Pantera har gått på bara Vom og Hundemat i några veckor nu, å funkar skitbra på det men jag skulle vilja lämna allt vad torrfoder heter bakom mig å börja med bara färskfoder på alla hundarna å då bli VoH lite för dyrt så jag började kika runt på nåt liknande men för mindre pengar å då föll valet på Nordic. Å efter att ha luskat runt lite så verkar MÅNGA riktigt nöjda med detta foder så då är det värt att testa.


På tal om Pantera...! Duktigare tös får man leta efter! För några helger sen när vi jagade med henne så skulle vi kolla ett sista ställe. Jag öppnar skuffluckan å sen burdörren å säger sen "JA, GÅ Å TA HAN DÅ!!" å Pantern bara sitter å tittar på mig som om jag vore dum i huvet. Å jag tittar på henne å undrar om hon är less MEN sen trilla poletten ner på MIG   


Jag hade ju inte sagt "varsego"...!   


Å så igår då! 14:30 igår tog jag hundarna å började våran promenix för att möta Per vid jobbet när han slutade 16:00. Väl hemma på gården igen så öpnnar jag skuffluckan å sen burdörren å bägge hundarna står å tittar på mig med stora söta ögon å jag säger sen "är ni hungriga?" å herr Amstaff for som en raket ur bilen å fröken Parson var NÄRA att sticka efter, det liksom röck till i henne MEN hon tänkte till innan hon gjorde samma misstag som Lyqz!!


Hon hörde aldrig något "varsego" å valde därför att sitta kvar i bilen medans vissa andra sket i det   


Hon är så jäkla duktig å smart min sessa!   


Bilder? Dåligt med det... Kameran ligger nerstoppad i kameraväskan då vi inte kommer överrens riktigt... Å jag tappar suget direkt när den inte vill göra som jag vill...


Ja nä, nu blir det frulle tror jag. Å sen fundrar jag på att köra lite DW med Pantern, å kanske med Lyqzen också, beror på hur kallt det är ute.


Ha en bra dag kära kommenterare, snokarna skiter jag i.


Kramar// Suzzie

Av SuZZie - 19 december 2011 10:52

Måndag dårå, en snöig sådan, fifan.   


I lördags var vi ute å jagade med Pantera igen,hon var skittaggad men hade bara mink i huvet. Vi såg nå gamla rävspår men ingen var hemma någonstans.   


Isen ligger lite här å var på älven, inge kul alls om man är rädd om sin hund. Pantera äventyrade livet lite å knallade rätt ut på den tunna isen fast hon så väl vet att jag INTE vill ha henne på nån is (vi var på en ö) å jag fick genast panik å kallade in henne bums!!


Visade sig vara tomt på ön så vi gav upp för dan.


Å så kom söndagen å Mockfjärd stod på schemat! Vi började med att spåra av stället vi skulle vara på, rävspår till höger å vänster! Pantera fick vara kvar i bilen en stund å hon blev INTE glad när även jag lämnade bilen för att följa ett spår, hon vråla rätt ut, mammsens lilla pärla.


Efter ett bra tag ringer min mobilen, Per som undrade vars jag tagit vägen, å jag var en bra bit bort efter att ha följt det rävspåret...!


Men i en tvär backe med för lite snö å för mycket döa löv så tappade jag spåret å gav upp å gick tebax å där mötte Per, Anton & Pantera upp. Rosa Pantern kom som skjuten ur en kanon över åkern när hon såg mig, gullunge!


Vi började kolla gryt. Pantera var supertaggad igen, hon for ner i älvslänten då å då. Men sen tog jag henne å gick iväg åt ett annat håll medans grabbarna kollade älvslänten.


Pantera fick upp ett rävspår å hon for runt som ett skållat troll, mot platsen där hon sprängt de två rävarna förut. Jag efter!


Hon for ner i älvslänten å ner i några gryt å kollade läget men nä, ingen hemma.


Efter ett par timmar i Mockfjärd gav vi upp. Anton åkte hem till sig å vi åkte hemåt å kollade några gryt till, men nada.


Då när vi är på väg till bilen igen så ringer Pers mobil, det var B-E som undrade om vi kunde komma med Pantera för foxen Ejja var tvungen att avbryta efter att blivit biten ordentligt på nosryggen å räven ville INTE ut.


Självklart ställde vi upp så en stund senare kommer B-E å plockar upp oss.


På plats taggar Pantera till å riktigt drar(!) i kopplet, hon bara SKULLE till grytet. Jag brukar ha henne lös annars från det att hon släpps ur bilen men nu var vi på helt okänd mark så jag tog det säkra före det osäkra å hade henne kopplad fram till grytet.


Framme vid grytet släpps hon lös å Pantera drog som en raket ner i grytet å sen började det härliga ljudet: Panteras arga skall!


Grytet låg under en stor stenbumling så vi alla tre gick upp på den å ställde oss å vänta. Å vänta. Å vänta. Pantera lämnade aldrig grytet självmant den här gången så jag fick gå ner å kalla ut henne.


Jag går ner, tar ett djupt andetag å ropar "PANTERA!", det blir direkt tyst, jag hör henne närma sig grytgången efter nån sekund eller två, ser hennes lilla näsa, hon tvekar lite så jag säger hennes namn igen å lägger till ett "kom" å min skitiga lilla vän kommer ut. Hon såg inte vacker ut, hon var mer svart än vit. Ovanför ena ögonbrynet var hon skavd. Men hon var pigg å ville ner igen, men hon fick allt vänta en stund. Men ingen räv, den ville INTE ut.


Så jag får order om att släppa kämpen igen å hon for ner som en raket å sätter igång att skälla igen. Å vi vänta å vänta å vänta. Jag får order om att kalla ut henne, hon kommer direkt som vanligt. Kopplar henne en stund men nääää.


Släpper ner henne å hon är ännu argare på räven. Rätt som det är så hörs det att Pantera å räven ryker ihop. Min instinkt säger att jag måste ner å hjälpa henne, hur fan det nu skulle ha gått till. Bråket var snabbt över, Pantera fixade så klart det själv.


Tredje gången jag kallade ut Pantera fick hon å jag gå iväg en bit å vänta å vänta men näääää.


Efter fjärde gången jag kallade ut henne lämnade både jag å Per platsen. Å vi vänta å vänta å vänta, men näääää. Till slut fick vi ge upp för klockan var emot oss...


Kändes riktigt riktigt surt att Pantera inte fick nån lön för mödan, men det är så det blir ibland. Hon fick göra det hon älskar allra mest ialla fall: jobba med en räv!


Sen bar det av hem för att slänga boxaren Pantera i badkaret, hon såg verkligen ut som om hon kommit ur boxningsringen. Fläskläpp å svullen å eländig i pannan. Hon påminde om en arg seriefigur eller nåt, typ så här:   


Väl i duschen kunde vi snabbt konstatera att hon inte var illa skadad, det mesta hade hon fixat själv genom att dunka huvet i taket. Fläskläppen hade räven gjort på henne, men inge farligt alls, bara ytligt.


Var värre med Ejjas nosrygg, räven tog sig en ordentlig tugga där...!   


Pantera var lagom trött igår när vi kom hem, men efter nån timme var hon pigg som en mört igen, den lilla tokan. Tugga ben å tigga mat å vara uppmärksam på om nåt kul skulle ske var inga problem. Så hon måste ha skaplig kondition ialla fall med tanke på hur hårt å länge hon jobbade igår hela dan! Grytjakt är nämligen ingen lek för en hund, det är oerhört krävande!!   


Imorse såg Pantera normal ut igen, å pigg som en jag vet inte vad.   


Jaha nähä, det var väl allt för den här gången.


Ha det bäst kära kommenterare, snokarna skiter jag i.


Kramar// Stolt Suzzie



Av SuZZie - 6 december 2011 07:11

Pantera, min älskade Pantera!!!   


I helgen jagade vi med henne i vanlig ordning. Hon var skittaggad på lördan när vi var till ön igen, då å då trodde vi att det skulle bli nåt men tji fick vi. När vi gått runt typ hela ön for vi till ett annat ställe å provade men stendött.


Vi ska åka därifrån när Per plötsligt ställer sig på bromsen å säger "vafan var det som låg i älven, var det en varg eller ett rådjur eller vafan var det!?" så jag hoppar ur bilen å vi bägge blev en aning paffa när vi såg vad som flöt runt där i älvkanten: en död fårbagge!!!      


Per lyckades till slut dra upp baggen å vi åkte iväg till de som vi trodde ägde den: de som äger en viss bamsehund...!


Å det var tydligen deras...!


Jakten avslutas för dagen å det bär av hem igen.


Sen kommer söndag morgon, vi sitter i köket å, som Per sa: dricker java å myser   samtidigt som vi väntade på livstecken från Anton, ifall det skulle bli lite jakt i Mockfjärd igen.


Plötsligt piper Per´s mobil till å strax vart det bestämt: vi skulle till Mockfjärd med Pantera, jaaaa! Jag vet inte, men jag tror mer på grannhålan än på våran egen.


Vi gjorde oss i ordning å sen for vi iväg.


På med pejlen, av med "jakttäcket" å sen ett varsego.


Jag bestämde mig för att försöka slippa gå i den snuskigt branta älvslänten den här gången.

Grabbarna fick ta det jobbet själva istället, å sen var det bara för de att ropa på Pantera (som helst går med mammsen) om de hittade nå intressant.


Å vips så gjorde de det, men ville Pantera ner...? Näeeee....! De ropa å de locka men nääää...!

I början gick hon med på det men efter ett par försök så tröttnade hon.


Så jag försökte påminna Per om vad vi pratat om: att LITA på Pantera!

För varje helg vi är ut med henne så lär jag mig mer å mer om hur hon funkar, men vissa andra glömmer visst det   


Jag har till exempel lärt mig att det är överflödigt att åla sig fram i de snuskiga älvsläntarna. VARJE djur Pantera har hittat, har hon hittat SJÄLV...!

Å det var en sån jäkla skön känsla när jag hör pojkarna ropa, men nån Pantera syntes inte till, hon var inte ens med mig! Hon hade nämligen hittat ett grythål ca 20-30 meter framför oss andra, SJÄLV! När vi går där uppe på plan mark, så känner hon direkt när det är nå intressant i älvslänten, hon behöver ingen vägbeskrivning, så det så!


Men tyvärr var ingen hemma, dock luktade det en massa rävpiss, så nån hade varit där.


Medans grabbarna fortsätter att undersöka älvslänten så fortsätter jag å Pantera framåt. Rätt som det är så försvinner hon som ett streck, mot platsen där Oskar sköt på räven hon sprängde fram för ett par helger sen.


Jag kände att nu är det läge att hänga på henne, grabbarna kan väl klara sig själva ett tag.


Jag såg på henne att det var NÅNTING, hon for runt som ett skållat troll, det börjar pirra i min mage.


Hon for ner i ett gryt, å jag bah shiiit, men sen kom hon ut igen, men drar som en avlöning bort från mig å över en liten bro å då visslar jag tebax henne, å med lite övertalning kom hon tebax.


Ett tag trodde jag att hon dummade sig, att hon fått tag i nåt annat än nån räv.

Då kommer grabbarna, så jag sa det att nånting har varit härikring så vi undersöker platsen lite till.


Per får för sig att Pantera krypit ner, på stället jag såg henne krypa ner tidigare. Anton ställer sig å gör sig redo. Per såg allvarlig ut han med. Tills vi ser Pantera komma ut på baksidan å fara iväg som en kanon, precis som om hon jagade nånting, å sen iväg över bron igen...! Jag å Anton vart paffa, vafan hände!?


Jag får tebax henne men hon är fortfarande taggad å sen försvinner hon ner i ett gryt som låg nere vid älvkanten, å då hör vi snart de efterlängtade skallen...!   


Anton går å ställer sig en bit därifrån, å gör sig redo. Per ställer sig en bit ifrån han med. Den här räven skulle INTE få komma undan!!


Efter några minuter kommer Pantera ut, skakar av sig å sen ner å skäller igen. Efter några minuter kommer hon ut igen å sen ner för att göra så några gånger.

Sista gången hon kommer upp kallar jag in henne, kopplar henne å sen väntar vi. Å väntar. Å väntar. De andra rävarna hon har sprängt har kommit upp som raketer efter max en minut. Inte den här...!


Men sen, dyker den äntligen upp. Å den här räven kom inte undan!


Såååå jäkla skön känsla att Pantera äntligen fick sin belöning!! När hon fick sin räv, vart hennes  annars vita päls alldeles röd efter att ha ruskat om den. Härligt nog fick Pantera inte en enda skråma den här gången, bra det!


När räven var skjuten, klappade Anton mig på axeln å  sa "nu testar vi några gryt till va? Det här var ju skitskoj" så vi testade några till, men nada. Å innan vi skulle hem fick det bli lite Nikonkort, en stolt uppfödare ville ha några riktiga bilder å jag själv så klart   


En av kommentaren som sen kommer från Anton var fränt att höra: "det här var annat mot fågeljakt det"   


Jag har själv börjat digga grytjakt, det är nästan så illa att jag blir grinig om Per tvekar lite nån helgdag om vi ska ut eller inte, som förra söndan när jag var så in helvete bakis, bara jag gått igenom det värsta stadiet så SKULLE jag ut   


Men det är Panteras "fel", att själv äga en jakthund gör det extra kul att följa med ut. Att se sin hund göra det den är avlad för en gång i tiden, att se den göra det den älskar mest av allt är så jäkla kul. Själva dödandet tilltalar mig inte direkt, däremot det som kommer efteråt, när hunden får sin belöning, är fint.


Pantera har fått mig satikens sugen på att själv ta jägarexamen en dag, men skulle jag klara själva dödandet? Det vet jag inte, men än nöjer jag mig att bara följa med ut å se min hund göra det hon är bäst på: att jaga!


   

Stolt husse med stolt terrierfröken!


Å på söndag morgon innan vi åkte bytte jag ut Dalarna-märket till det här:


 


Å det var kanske det som gav oss lite extra tur den här gången...?    


Ja nä, nu tror jag att jag ska väcka liv i dogsen igen å fara ut på en långis, å jag tror kameran får följa med, verkar bli skapligt väder en stund ialla fall.


Ha en bra dag kära kommenterare, resten skiten jag i.


Kramar// SuZZie

Av SuZZie - 1 december 2011 07:49

Jahaja, december nurå, inge kallt å inge snö men jäkla glad är vi för det!!   


November har nog aldrig känts så jäkla lätt å snabb som den här gången, har faktiskt inge negativt alls att säga om november, den har varit rena barnleken!!


Så nu får vi se vad december har att bjuda på...! ÄN ser det ljust ut   


Jahanähä. I måndags kväll kastade min   Nikon D40   in handduken dårå...

På tisdan bad jag min käre sambo om att få komma till Borlänge för att ialla fall få KOLLA på en ny kamera, å genomsnäll som han ÄR så for vi till Borlänge på tisdan direkt när han kom hem från jobbet   


Hade det gällt nå annat, vad som helst, så hade han garanterat sagt "men kan vi inte vänta till fredag när jag slutar tidigare?" men han vet verkligen vad kameran betydde för mig så vänta till fredag kom aldrig på tal   


Ialla fall, väl på plats i Borlänge så var det bara att vänta på en nisse som kunde hjälpa oss, jag hade ju sen långt innan redan bestämt mig för vad vi skulle ha.

Nikon D5100, annars fick det vara   


En stund senare gick man därifrån med en   Nikon D5100  


  


Och:


    


Och ett 8GB minneskort dårå.


Så nu är jag hel igen   


Kramar// SuZZie 



Presentation


Jag är en stolt:
Amstaffägare
Parsonägare
Kaninuppfödare

~Största finaste stjärnorna uppe på himlen är mina änglar Pantera & Ares~

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Om mig


Skapa flashcards